DELA
Foto: Ida K Jansson

Harry Jansson dansar De sju slöjornas dans

Den 17 mars avslöjade Nya Åland att vice lantrådet Harry Jansson (C) vägrat svara på JO:s frågor. Inför onsdagens spörsmålsdebatt i lagtinget kan det vara värt att rekapitulera hans yviga De sju slöjornas dans sedan dess – fram till det hittepå-svar undertecknat landskapsregeringen som han möjligen får plikta för.

Den 18 januari anländer till landskapsregeringen en begäran från JO om utredning och yttrande. Ärendet är ett klagomål från en privatperson beträffande landskapsregeringens brev till ÅHS om en föreslagen vaccinationsordning. JO ställer i sin begäran tre konkreta frågor om brevets bakgrund, dess lagstöd och eventuella jäv.

Den 26 februari vägrar vice lantrådet Harry Jansson att lämna utredning i ärendet och låter de tre frågorna stå obesvarade. Detta uppmärksammas till sist av Nyan den 17 mars.

Nu börjar dansuppvisningen.

 

Jansson anträder först golvet som en tangokung, med pluralis majestatis och allt: hans vägran kom sig av ett ställningstagande i självstyrelsepolitiska nämnden, nämligen. ”Vi valde här att sätta ner foten för att markera behovet av en precisering av de övervakande myndigheternas rätt att agera på Åland”, meddelar han förnämnt till Nyans reporter.

De inledande dansstegen snavar dock snart över Katrin Sjögrens (Lib) utsträckta ben. Hon dementerar nämligen i en lagtingsdebatt att Janssons obstruktion någonsin nämnts eller godkänts i detta forum.

Oops. Av faller kungakronan, vi:et och den första slöjan.

Den 23 mars skuttar kansliministern och vicelantrådet vidare i vad som nu liknar en eldig flamenco, iförd martyriets åländska flagga: ”Skulle jag få en reprimand får jag väl ta det”, säger han till tidningen Åland och tillägger att det minsann funnits åländska politiker som suttit i fängelse för självstyrelsen.

Toreador Jansson framstår i denna skepnad som en förkämpe för självstyrelsen som vänder sig mot att grundlagen ska gå före självstyrelselagen. Hans bröstkorgs spanska punkt vänds stolt uppåt, såsom anstår en sann frihetskämpe. ”För mig och den nuvarande landskapsregeringen går självstyrelsen före allt annat (…) Vi känner oss inte bundna av grundlagen rakt av.”

Olé!

 

Men tusan! Sitter det inte en otäck professor i offentlig rätt där i domarbåset och har synpunkter som en annan Tony Irving? ”JO och JK har rätt att få alla upplysningar som de begär”, säger Markku Suksi vid Åbo Akademi till Nyan. Och landshövdingen låter diskret ultraskeptisk i en sidointervju. Och den där rackarns jurist-Måtar (Ob) också … Helt om!

Jansson låter raskt rebellfanan falla tillsammans med ytterligare ett par slöjor medan han haltar inåt dansgolvet på jakt efter en stadgande danspartner. Han hittar en (måttligt danssugen) Veronica Thörnroos (C) och gör raskt partipolitik av frågan.

”Socialdemokraterna och Liberalerna har förorsakat Åland stor skada genom felaktiga påståenden om att jag har brutit mot Finlands grundlag”, skriver han upprört på Facebook, samtidigt som han oavlåtligen trampar det överraskade lantrådet på tårna i en klumpig styrdans.

För nu vet han att berätta att grundlagen på intet vis brutits mot: det fanns ju inga handlingar att lämna ut till JO! Detta blir också landskapsregeringens spörsmålssvar den 30 mars: ”Landskapsregeringen har inte i strid med Finlands grundlag vägrat ge ut handlingar i ärendet.”

Och med detta hoppar till sist vicelantrådet av dansgolvet, som en enbent steppdansör, med en enda slöja kvar att skyla den nästan bara rumpan med.

 

För bar är den: ingen talade någonsin om några ”handlingar” som skulle ges ut. Harry Jansson vägrade att svara på tre konkreta frågor. Det är ett uppenbart grundlagsbrott. Att brottet begicks bakom ryggen på Veronica Thörnroos är också uppseendeväckande, särskilt som uppståndelsen i finländsk press indikerar hur illa Ålands anseende har lidit av saken.

Harry Janssons sista slöja, knappt större än ett fikonlöv, är nu att hans piruetter i alla fall fått effekt. Han hävdar ju att frågan om JO/JK-behörigheten har kommit med i den pågående självstyrelselagsrevisionen tack vare hans heroiska krigsdans.

Det är emellertid ett vidlyftigt påstående. Det skulle nämligen innebära att frågan på grund av det inträffade lyfts in i revisionsarbetet efter den 26 februari. Den som tror att JO, direkt efter Janssons vägran, skulle ha sprungit raka vägen till justitieministeriet med andan i halsen, varpå tjänstemännen i panik gjort ett tillägg i elfte timmen som en tribut till det janssonska fotarbetet, får gärna räcka upp handen.

 

Vi anar få händer i luften. Nå, framtiden får utvisa hur det ligger till med den saken också. Man ser hur som helst fram emot Harry Janssons kommande valser.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp