DELA
Foto: Jonas Edsvik

Har bussen en chans mot bilen?

Landskapsregeringens mål är en miljon bussresor per år redan 2030. Det finns 30 000 person- och paketbilar på Åland, lika många som det finns människor.
Frågan är om bussen någonsin kommer att ha en chans?

För två veckor sedan presenterade infrastrukturavdelningen och ansvarig minister Christian Wikström (Ob) landskapsregeringens förslag till trafikförsörjningsprogram som nu lämnas ut på remiss. Det är ambitiösa målsättningar som finns för den åländska kollektivtrafiken.

Förhoppningen är att öka det årliga passagerarantalet från 350 000 i dag till en miljon om tio år. Så här resonerar landskapsregeringen:

”Om alla 14 000 pendlare kan och skulle nyttja kollektivtrafiken innebä̈r det 28 000 resor per dag, 140 000 per vecka och 6,3 miljoner per år”.

Vill man uttrycka sig snällt kan man säga att det finns förbättringspotential. Enligt Ålandstrafikens egen uppskattning utgör vuxna arbetspendlare mellan fem och tio procent av resenärerna, vilket borde innebära ungefär 35–70 personer. 90 procent av resenärerna är skolelever.

Större potential att öka bussåkandet borde däremot finnas i Mariehamn med omnejd.

Landskapet kommer att ta över stadstrafiken från Mariehamns stad, då går det att ta sig runt det eviga revirpinkandet som Mariehamn och Jomala ägnar sig åt. Det betyder att stadsbussen integreras med områden utanför stadens gränser, vilket är bra men borde ha skett för länge sedan.

Enligt statistik från 2017 arbetspendlade då 1 500 personer från Jomala till Mariehamn. Hela Jomala integreras förstås inte i stadsbussens linjer, men det lär gå att täcka in en hel del människor som arbetar i Mariehamn genom att inkludera Möckelö strand, Solberget och Sviby – områden som under de senaste åren har lockat till sig många arbetspendlare.

Att landskapet väljer, och lyfter, satsningen på elbussar i den så kallade tätortstrafiken från och med 2022 är förstås hedervärt. Det kommer att minska både utsläpp och bullernivåer. Men den riktiga miljövinningen finns i att få människor att lämna bilen hemma.

Det finns en hel del förbättringspotential även inom stadens gränser. Cirka 70 000 resor per år betyder att en genomsnittsmariehamnare åker färre än sju enkelresor i året.

Att åka kollektivt har många fördelar. Det är bra för miljön och det är (förhoppningsvis) billigare än att pendla i egen bil. Det blir dessutom färre bilar på vägarna vilket bidrar till ökad trafiksäkerhet och minskat buller. På köpet frigör den minskade personbilstrafiken ytor i Mariehamn som annars behövs för att parkera sin bil.

Ändå är det åländska bussåkandet nästan obefintligt bland de som får eller kan köra bil. Trafikförsörjningsprogrammet erkänner också detta. Det finns få sätt att konkurrera med personbilen vad gäller flexibilitet. Att åka buss betyder att man inte kan åka exakt vart man vill, när man vill och det tar dessutom längre tid vilket idag är avgörande frågor för hur folk väljer att förflytta sig – speciellt på landsbygden där bussarna går mer sällan och där det är längre mellan hållplatserna.

Även om det är svårt att konkurrera med personbilen så finns det sätt att minska skillnaderna.

Fram till 2013 hade Mariehamns stad avgiftsfri stadsbuss och en trafiktäthet som innebar en avgång varje femtonde minut. Då registrerades cirka 300 000 resor per år.

Efter att nuvarande system infördes, med en minskad trafiktäthet och en avgift på två euro minskade bussåkandet med 75 procent. Kostnaderna för staden minskade å sin sida med 60 procent.

Det tråkiga men rätt uppenbara är förstås att det finns ett recept på ökat bussåkande redan. Men det kostar pengar. Bussen måste gå ofta, inte bara när arbetspendlingsbehovet är som störst utan också på kvällar och helger. Är det inte enkelt och billigt att åka buss så lär det inte ske några förändringar.

Den finländska regeringens målsättning är att minska utsläppen från trafiken med hälften till år 2030. Då är det värt att rikta in sig på vägtrafiken som i Finland står för nästan en femtedel av de totala utsläppen. Ska Åland hänga med i den utvecklingen behövs radikala satsningar för att öka det kollektiva åkandet.

Frågan är om landskapet är berett att betala vad det faktiskt kostar för att nå sina ambitiösa målsättningar.

I dag satsar landskapet cirka 100 euro per ålänning för att upprätthålla kollektivtrafiken. Det är som Gotland, det län som satsar minst i Sverige – ungefär hälften av genomsnittet.

 

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp