Hamstringshetsen blir en självuppfyllande profetia
Trots upprepade försök från både matbutiker och myndigheter att få människor att sluta hamstra varor verkar budskapet inte ha nått alla än.
Hamstringen riskerar att bli en självuppfyllande profetia, för så länge folk bunkrar är sannolikheten större att det kommer att råda brist på varor.
Bröd, toalettpapper och mediciner. Det är några av de vanligaste artiklarna som folk samlar på sig vilket har lett till restriktioner i försäljningen. Lantrådet har under den senaste veckans presskonferenser uppmanat ålänningarna att inte bunkra varor. Även om inga kommersiella rederier kör på Östersjön kommer Åland att få de nödvändiga varorna, meddelade lantrådet senast under onsdagens pressinfo.
Det är däremot inte något unikt för oss att bunkra varor i kristid. Och just toapappret tycks vara en symbolfråga.
Jay Zagorsky , som bland annat arbetar för Boston University, har skrivit om tidigare toalettpapperskriser. Enligt honom var den första toapappersrushen 1973 under oljekrisen i USA. Börsen rasade och det fanns en allmän oro för att en rad olika produkter skulle ta slut i USA. Efter att ett tv-program skämtade om just toapappersbrist blev det en bunkringshets.
Trots att många företag har flyttat sina fabriker utomlands så har enligt Zagorsky närmare 90 procent av den amerikanska toapappersproduktionen stannat kvar i landet.
2013 bunkrade venezuelaner toapapper, också efter att oljepriset rasade och landets generella produktion minskade. Det gick så långt att landets ledning förstatligade en toalettpappersfabrik i ett försök att säkra tillgången. Regimen gick dessutom ut med budskapet att miljontals rullar skulle importeras – men det räckte inte för att bromsa hysterin.
Även nu verkar människor försöka dämpa sin oro genom att bunkra varor i allmänhet och, tydligen, toapapper i synnerhet. Att bunkra är ett sätt att försöka behålla kontrollen. Medan det finns många varor som är utbytbara är toalettpappret inte en sådan. Att bunkra toapapper är dessutom volymrikt, så det känns som att man faktiskt gör skillnad.
Men det leder till en självuppfyllande profetia, för så länge folk väljer att köpa stora mängder av en vara så är sannolikheten betydligt större att det inte räcker till alla. Så länge andra bunkrar finns alltså en reell oro att till exempel toapappret tar slut, då sprids ett bunkerbeteende som en löpeld och de som drabbast värst är de som inte har möjlighet att släpa hem massvis med varor.
Och även om det går att skoja om toapapper så kan det uppstå betydligt värre konsekvenser, till exempel om mediciner tar slut för att folk väljer att fylla sina lager istället för att lämna till andra. Det gäller att inte vara självisk nu. Om ingen bunkrar så kommer varorna att räcka till alla.
Lita på att andra också klarar av att tänka så.
