DELA

Håll isär det som inte hänger ihop

Stopp, stopp, stopp och belägg.
I den så kallade förskingringsskandalen, numera Paf-skandalen, riskerar vi förlora både alla rimliga proportioner och all koppling till vad vi faktiskt vet. I den syndaflod av rykten, siffror och halvsanningar som far omkring finns en uppenbar fara att vi blandar samman saker som inte är kopplade till varann, och att vi utgår från grundantaganden som inte är sanna.

Låt oss alltså bena ut vad vi faktiskt vet.
1. Vi vet att en bokförare misstänks ha förskingrat stora summor pengar under lång tid, och att detta bedrägeri drabbat flera åländska företag. Vi vet att polisutredning pågår.
2. Vi vet att spelmissbruk är en faktor i förskingringshärvan, och vi vet att åtminstone en del av spelandet pågått i åländska Paf.

3. Hur Paf agerat i detta enskilda fall vet vi inget om, eftersom Paf inget säger om enskilda fall, vare sig om det är till fördel eller till nackdel för företaget att berätta om det. Varken polisen eller den brottsmisstänkta har uttalat sig. Rykten är det gott om, men inga som kunnat bekräftas.
4. Det ryktas att en person sagts upp från Paf i ett försök att tysta ner kritik inom bolaget. För det finns inga belägg.

5. Det ryktas att Paf inte gör tillräckligt för att stoppa spelmissbruk. Hur man i teorin agerar går att läsa på Paf:s hemsida. Om praktiken inte överensstämmer med det eller med de upprepade förklaringar som getts från företaget inte stämmer så bör den som känner till det komma med konkreta bevis. Annars finns det återigen inget att gå på, annat än rykten.
6. Det ryktas att orimligt högt spel tillåtits med regeringens goda minne, för att man vill få in mer pengar från sin guldkalv. Det stämmer inte, åtminstone inte utgående från de beslut som finns offentliga, och utgående från landskapsregeringens faktiska agerande i frågan.

Det finns tre olika plan där diskussionen kan föras, men de är separata från varann.

För det första har vi ett misstänkt brott i färd att rullas upp. I all enkelhet handlar det om en person som stulit pengar av andra. Det finns bara en misstänkt. En framtida rättegång kommer att visa vad som hände, hur det hände och varför bokföraren kunde lura så många, så länge, på så mycket pengar.

För det andra finns frågan om Paf agerar och agerat som det ansvarsfulla spelbolag vi vill att det ska vara. Hittills finns inga konkreta bevis på motsatsen. Den kritik man rimligen kan framföra är att Paf skjuter sig själv i foten genom den sekretess och knapphändiga information som ges ut, och att man borde se till att berätta tydligare hur man jobbar mot spelmissbruk och också utsätta sin verksamhet för allmänhetens granskning.
Till exempel borde frågan om ett individuellt tak för spelinsatser diskuteras. Paf lever på sin legitimitet att driva spel för samhällets bästa, och då måste man vara bäst i klassen i både teori och praktik.
Och, eftersom det tål att upprepas; vi vet inte att de kontrollsystem och spärrar Paf har inte fungerat i detta aktuella fall. Det kanske de faktiskt gjort.

För det tredje finns det moraliska vägval samhället gör när man bestämmer att man ska syssla med allmännyttig spelverksamhet. Är det rätt att hålla på med sådant som människor kan missbruka, inte bara bruka? Spel, försäljning av alkohol, höga skatteintäkter på tobak kan alla leda till ett skadligt beteende.
Det vägvalet har vi och våra folkvalda gjort för länge sedan. Vi har bestämt oss för att göra det, väl medvetna om riskerna.
Alla spelbolag har spelare som gör av med stora summor pengar. Paf är knappast ett undantag, och våra politiker har inte backat från den insikten förut.

Vi kan ändra på det, om vi vill. Annars får vi leva med konsekvensen att det finns brukare och missbrukare. Precis som med spriten.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax