Grattis till KST skärgården!
Den största vinnaren i KST-reformen är den åländska skärgården.
Nu kan skärgårdsbor äntligen – på ett område i livet – leva på samma villkor som resten av den åländska befolkningen. Det gör att fler kan bo kvar i skärgården.
Kommunernas socialtjänst, KST, tar över all socialvård förutom barnomsorg och äldreomsorg vid årsskiftet. Det är en av de största reformerna på länge på Åland. KST drivs som ett kommunalförbund och det är tvång för kommunerna att delta.
Man kan säkert säga mycket om upplägget för KST, kostnadsfördelningen, servicenivån, kommunstrukturen i gemen och så vidare, men nu förverkligas KST och det är det ålänningarna har att leva med under överskådlig framtid.
Förändringen blir stor för många och att förvänta sig att allt ska gå som räls från dag ett är kanske att förvänta sig för mycket. Det kommer att ta tid innan allt sätter sig och under den tiden krävs kanske en del tålamod. Att KST:s klienter generellt är människor med små marginaler i sina liv kan göra processen utmanande.
Det finns en grupp människor som vinner mer än andra i den här förändringsprocessen. Det är invånarna i framför allt skärgårdskommunerna, men även i kommuner som hittills haft låga socialvårdskostnader.
Kungstanken med KST är inte bara att kostnaderna ska fördelas rättvist. Det är framför allt att servicenivån ska bli lika för alla. Det ska inte spela roll om vilken sida av en kommungräns man bor. Beslutet om utkomststöd, färdtjänst, hemtjänst eller om man ska få en stödperson ska vara fattat på samma grunder oavsett.
En annan viktig förändring är att den som fattar de här besluten ska kunna fördjupa sig i sitt område av socialvården, så att kvaliteten kan bli jämn. Avståndet mellan den som fattar beslut och klienten ökar också. I det här fallet kan ökat avstånd vara bra. Det är inte enkelt att söka om hjälp om det är ens granne som ska besluta om den, eller om hjälpen genast ger utslag i kommunens bokslut.
Åsub gjorde en rapport om ekonomisk utsatthet på Åland 2016. Där analyserades i vilken omfattning befolkningen på Åland sökte om utkomststöd i jämförelse med befolkningen i övriga Finland, men även om det fanns skillnader i utkomstödsfrekvens mellan Mariehamn, landsbygden och skärgården.
Resultaten är intressanta. Nyttjandegraden av utkomststöd på Åland är bara hälften av vad den är i Finland som helhet. Det kan delvis förklaras med att Åland har (eller i dagens läge: haft) väldigt låg arbetslöshet. I analysen syns även tydliga skillnader mellan staden, landsbygden och skärgården på Åland. I Mariehamn var utnyttjandegraden 25 procent, på landsbygden 21 procent och i skärgården bara 12,5 procent.
I rapporten läggs tre möjliga förklaringar fram. Den första är att benägenheten att söka stöd är särskilt låg i ett småskaligt samhälle. En annan förklaring kan vara bristande kunskap om ens rättigheter. Den tredje är att kommunernas och handläggarnas tolkning av kriterierna skiljer sig åt.
Åland är ett småskaligt samhälle. Den sociala kontrollen är stor och alla vet mycket om alla andra. Att leva i en av Ålands skärgårdskommuner är att vrida upp småskaligheten några snäpp extra. Att då söka om hjälp kan vara svårt. Speciellt när man vet att den påverkar en redan kärv kommunekonomi. Då kan det vara lättare att flytta in till stan, eller stå utan hjälp.
Det är svårt att prata om nackdelar med den åländska småskaligheten, men de finns och det här en av dem. Med hjälp av KST kan den förhoppningsvis, åtminstone till en del, byggas bort.
Det är gott, mycket gott.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
