Grattis Harry – nu börjar den stora utmaningen
Grattis Centern, grattis Harry Jansson. Centerns höststämma blev en uppvisning i enighet och samling. Det var precis vad partiet behövde. Nu börjar det stora arbetet.
De senaste sex veckorna har Centern inför öppen ridå visat upp sprickor som skulle ge vilken partiledning som helst gråa hår. Men när partiet samlades för stämma och ordförandeval slöt sig leden,nävarna knöts i fickorna och man kan tänka sig att många tänkte på det klassiska citatet ”någon jävla ordning måste det vara i ett parti”.
Valberedningen gav stöd till Harry Jansson som ordförande, och mötesdeltagarna stämde in. Det som varit en så infekterad fråga bland centerns medlemmar, sympatisörer och väljare blev till ett snabbt avklarat val i enhällighet.
Det var vad det sargade partiet mest av allt behövde just nu. Alldeles oavsett vem som valdes till ordförande behövde Centern visa upp en bild av ett enat parti där motsättningarna mellan falangerna överbyggts.
Det behöver naturligtvis inte nödvändigtvis innebära att allt groll är bortsopat, men det innebär en stunds lugn och ro för partistyrelse, lagtingsgrupp och ministrar.
Men det stora arbetet för partistyrelsen i allmänhet och Harry Jansson i synnerhet började i samma stund som klubban föll förkunnade att valet var avgjort. Om Centern ska försvara positionen som Ålands största parti i nästa val har man stora utmaningar framför sig.
Det allra första blir att vara stor i segern. En utrensning efter vinsten på stämman, så som så ofta förekommit i partier efter en uppslitande tid, är den sämsta vägen att gå. I stället bör Jansson visa sig som den största människan i partiet. Genom att förlåta de som kritiserat honom, och ta ställning för de andra som kritiserat, kan han att ena sitt parti.
Sprickan mellan Harry Jansson och hans anhängare å ena sidan, och regeringsförhandlarna och sedermera ministrarna Roger Nordlund och Veronica Thörnroos å andra, är den allra viktigaste att täta. Att det arbetet lyckas är en förutsättning för att den nyss tillträdda regeringen alls ska ha en chans att överleva mandatperioden.
Jansson att ha att göra så det räcker internt i partiet. För även om Centern blev största parti i valet med sina sju mandat, tappade man likväl ett från föregående val. Dessutom har det åländska politiska landskapet jämnat ut sig, och fler partier utmanar om ledartröjan.
Centern behöver se över sitt program, för uppenbart har man svårt att locka till sig nya väljare. Uppfattningen tenderar att vara att partiet är gammaldags, nej-sägare och allt för trögt i en tid då mycket förändras. Säkert uppfattar inte partimedlemmarna sitt program på det sättet, men det är ju hur väljarna ser på partiet som spelar roll i slutändan. Här har den nya styrelsen mycket att jobba med.
Det är, som jag tidigare skrivit här på ledarsidan, viktigt för den åländska politiken att Centern klarar sina utmaningar. Utan ett friskt centerparti blir det politiska spektrat haltande, det räcker med att titta över Ålands hav för att se hur fattig den politiska idédebatten blir när det inte finns tydliga alternativ för väljarna. Detsamma gäller förstås också för Liberalerna, men de har fördelen av att göra sin omstöpning i opposition, vilket är betydligt enklare.
Centern kan förresten titta mot Sverige också för att se vad som händer om man som stort parti inte lyckas reda ut motsättningar i de egna leden. Det som händer de svenska socialdemokraterna just nu är ingen vacker historia.
Det är bara att rulla upp ärmarna och sätta igång.
