DELA

Grattis Åland! Ett nytt lagting är fött

Ett spännande och överraskande valkväll blev det,
med Viveka Erikssons liberaler som klara segrare.
Vad kan man annat säga än grattis. Väljarna har inte fel.
Vilken skräll! Att liberalerna skulle göra ett så fantastiskt bra val var det få som tippade för en vecka sedan. Inte heller var det många som trodde att oppositionsrollen skulle kosta regeringspartierna Frisinnad samverkan och socialdemokraterna så mycket.
Låt oss göra det enkelt. Detta är segrarna:

Viveka Eriksson. Hon har gjort ett strålande val, överträffat alla förväntningar och kommer högst sannolikt att skriva åländsk kvinnohistoria och politisk historia genom att inte bara bli den första kvinnliga talmannen utan också det första kvinnliga lantrådet.

Gunnar Jansson. Helt otroligt. Karln har varken hörts eller synts i politiska sammanhang på över fyra år, pratar om en för de flesta obegriplig konstitution och sopar ändå banan med nästan hela det åländska politiska etablissemanget. Det finns helt uppenbart en hel massa väljare som litar på gamla meriter. Räkna med att det kan bli en del slitningar i partiet, för Gunnar Jansson är van att agera enligt eget huvud, och är föga inordnad i det liberala partimaskineriet.

Gun-Mari Lindholm. Har lyckats föra partiet framåt, inte så starkt som prognoserna visade, men ändå till en valseger. Mycket av det beror på att hon lyckats göra om de obundnas grabbimage till något snällare och mänskligare, och att hon klarat debatterna med gott humör och en positiv utstrålning.

Johan Ehn. Partiet förlorade visserligen valet, men partiledaren Johan Ehn gjorde ett mycket bra val, och är förmodligen den lagtingsledamot som flest kolleger unnar framgången.

Förlorarna då?

Barbro Sundback. Från rekordantalet röster i förra valet och tre nya mandat till brakförlust, både för partiet och för henne. Det kommer att krävas en del tunga analyser i de röda rummen efter detta. Orsaker: Struktur 07, den utbredda uppfattningen att Barbro Sundback varit arrogant och maktfullkomlig som talman, samt att det inte fanns någon kandidat som ersatte Lasse Wiklöf i profil och framtoning. Regeringsansvaret har förstås också kostat på.

Ålands framtid. Någon gång under vårvintern tappade partiet fart efter de strålande prognoserna för ett år sedan. Man lyckades inte få fram tillräckligt många trovärdiga kandidater, samtidigt som centern tydligt tog striden mot självständighetsdrömmarna och vann på det. Trots en massiv annonskampanj som måste ha kostat en hel del pengar kom man inte framåt, fast man satsat så på att det var i detta val partiet skulle bli en kraft att räkna med.
Kanske får vi se Anders Eriksson återvända till centerfållan i nästa val?

Det blev ett överraskande val, trots att valrörelsen kändes så seg.
Det mest sannolika regeringsbildaren är naturligtvis Viveka Eriksson, och hon kommer säkerligen att prata först med centerns Roger Nordlund. Tillsammans har mittenpartierna 17 mandat. Med ett av de mindre partierna som stöd får man en mycket stabil majoritet, förutsatt att liberalerna denna gång förmår hålla samman lagtingsgruppen och regeringsledamöterna. Ska man följa valvinden är de obundna ett starkt alternativ som stödparti, men högst sannolikt väljer liberalerna hellre ett samarbete med fs eller obundna.