Gör om – gör rätt
Yle måste lära sig av sina misstag om bolagets förtroende inte ska äventyras i framtiden.
Vad håller det stora finländska public service-bolaget på med? Och kan man lita på att det levererar oberoende journalistik?
Det här frågorna ställer sig många i tv-sofforna efter de senaste månadernas rapportering om turerna inom bolaget. Den stora känslorna som svallade inom bolaget tyder också på att det inte bara handlade om hanteringen av statsministern utan om ett större strukturellt problem där personalen delades läger.
Först slutade den grävande journalisten Salla Vuorikoski och hennes förman Jussi Eronen på Yle. Sedan tog den populäre Yle-programledaren Ruben Stiller en time out från sitt tv-program på bästa sändningstid för att senare meddela att han slutar som programvärd i tv och övergår till radio. Den senaste att lämna bolaget är programledaren Susanne Päivärinta.
Den gemensamma faktorn för uppsägningarna hur Yles ledning hanterade situationen och efterspelet då statsminister Juha Sipilä (C) blev förbannad på Yles rapportering om hans kopplingar till Terrafame-bolaget.
Statsministern mejlbombade journalisten Vuorikoski en sen kväll och Yles ledning ansåg att det här inte var något att rapportera om. Ledningen gav också direktiv om att tona ner rapporteringen.
Den externa utredning som Yle nu tillsatt är välkommen. Även om den kommer i grevens tid. Revisionen är viktigt av flera olika anledningar. Den främsta är att folket ska kunna lita på att politiker inte petar i Yles innehåll eller dess beslut.
Yles uppdrag baserar sig på att bolaget ska leverera god och objektiv journalistik till hela det finländska folket. Därför är kritiken om tystade journalister ytterst allvarlig.
Uppdraget går till Olli Mäenpää, professor i förvaltningsrätt och tidigare ordförande för Opinionsnämnden för massmedier. En ytterst kompetent person med både juridisk och journalistisk kunskap. Dessutom har han stor trovärdighet eftersom han under årens lopp visat stor integritet och inte dragit sig för att kritisera politiker.
Mäenpääs uppgift är att reda ut hur journalistreglerna och Yles etiska regler följs. Revisionen gäller hela bolagets programverksamhet och omfattar utgivnings- och programbesluten. Också det journalistiska ledarskapet kommer att synas, med särskild tonvikt på tydligheten och kommunikationen i beslutsfattandet.
Ambitionsnivån är hög med tanke på att utredningen ska presenteras i mitten av maj och det finns flera tusen anställda. Mäenpää har själv sagt att han kommer fokusera på hur arbetet funderar i praktiken och att han kommer att beakta tidigare fall. Det låter lovande och tyder på att revisionen kommer att ge ett bra diskussionsunderlag.
Sett ur ett bredare perspektiv är det skäl att påminna om att finländarnas Yle är fortfarande mycket hög. 86 procent av finländarna anser att Yles nyheter är går att lita på, enligt den senaste mätningen från januari i år då Sipilä-skandalen briserat.
Med tanke på de trender som råder i resten av Europa och världen är det ett gott betyg. Förtroende är ändå något som tar lång tid att bygga upp och bara kort tid att rasera. De som tjänat mest på Yles taffliga hanteringen är de som anklagar medier för att vara korrupta och politikerstyrda. Därför är det viktigt att Mäenpääs utredning tas på allvar inom Yle.
En av de vanligaste missuppfattningarna är att Yle är politikernas radio. De här orden uttalades senast i riksdagens debatt i fredags.
Det stämmer inte. Ett public service-bolag är folket, inte politikernas, mediebolag.
