Godkänt betyg för lagtingspolitikerna
Enbart fyra plenum av 50 i lagtinget har varit fulltaliga under föregående lagtingsår.
Men frånvaron är ändå föredömligt låg.
Nya Åland publicerade förra veckan en granskning av lagtingsledamöternas närvaro under plenum föregående lagtingsår, alltså från lagtingets öppnande i november 2017 till de senaste plenumet i september 2018.
Granskningen visar att frånvaron är störst bland Centern följt av Socialdemokraterna. Uträkningen som vi har gjort bygger på procentuell frånvaro hos alla partier, det vill säga att vi har redogjort för partiernas sammanlagda frånvaro i förhållande till deras storlek.
Mätinstrumentet som lagtinget tillhandahåller är dock något trubbigt. Till exempel kan en lagtingsledamot, i teorin, anmäla närvaro och gå hem direkt igen utan att det syns i systemet. En lagtingsledamot kan också, i teorin, glömma att registrera närvaro vilket resulterar i att personen till protokollet är frånvarande fast personen har varit på plats. Statistiken visar förstås inte heller om lagtingsledamoten deltar, lyssnar eller tar till sig av debatten.
Men det närmaste vi kommer är den statistik som lagtinget samlar i sina protokoll, vilket vi har haft som utgångspunkt för vår sammanställning. Och trots att små avvikelser kan förekomma så ger det ändå en representativ bild av vem som har varit på plats.
Att mäta närvaron under plenum ger förstås inte hela bilden av det politiska arbetet. Det finns också andra forum där politiker kan utöva sitt inflytande.
I utskotten görs en stor del av det politiska arbetet. Andra förtroendeuppdrag inom politiken kan uppta en hel del tid och i tidskonflikterna måste något prioriteras bort.
Att Britt Lundberg (C) till exempel har varit president för Nordiska rådet under ett års tid den här mandatperioden speglas i närvarosammanställningen. Att hon på grund av det uppdraget har varit frånvarande mest av alla lagtingsledamöter är således inget konstigt.
Men det är klart att sammanställningen ger en fingervisning av hur lagtingsledamöterna sköter sina uppdrag i Ålands lagstiftande församling. När debatter och omröstningar sker så måste ledamöterna vara närvarande för att kunna representera sina väljare, det är grundläggande för vårt politiska system. Att därför se om de har närvarat är viktigt, även om det inte visar hela bilden av den politiska gärningen.
Oavsett vilka parametrar man ställer upp är det svårt att ge en helhetsbild. Att granska antal anföranden, eller talturer i plenum ger förstås ytterligare en fingervising. Men det kan då hävdas att det också har betydelse vad man säger, inte bara hur många gånger man väljer att begära ordet.
I Sverige har omröstningar i kammaren använts som mått för att mäta politisk aktivitet. Där visade den senaste granskningen att Liberalerna var sämst med närmare 17 procents frånvaro, bäst var Socialdemokraterna och Miljöpartiet med 12 procent. De bästa i den svenska riksdagen är alltså procentuellt lika närvarande under voteringarna som de med mest frånvaro under alla plenum på Åland.
En sammanlagd frånvaro på 114 dagar, och enbart fyra av 50 fulltaliga plenum kan vid första anblick verka mycket. Men sammanlagt rör det sig om 1500 ”plenumtillfällen” (30 lagtingsledamöter, 50 plenum). Det blir en närvaro på cirka 92 procent. Och det är faktiskt inte dåligt. Att de som sticker ut mest i frånvarostatistiken dessutom har kunnat ge goda motiveringar för varför de har saknats är förstås också ett gott betyg.
Sammantaget får de åländska politikerna ett gott betyg för sin närvaro under lagtingsårets plenum.
