God ton och fri debatt är ingen motsättning
När kritiken haglar är det lätt att skrika ”censur” och ”pk-maffia”.
Men även om vi får säga vad vi vill betyder det inte att vi har rätt att stå oemotsagda.
”Vad får man riktigt säga i detta pk-samhälle?”, snarlika yttringar hörs, och framför allt skrivs på sociala medier ideligen. Man sätter likhetstecken mellan Åland och diktatoriska länder där censur råder. Den offentliga debatten liknas vid en åsiktskorridor där bara de med det fullständigt politiskt korrekta tilltalet erhåller ett passerkort.
På onsdagen satte Ålands framtid, ÅF, ner foten och uteslöt Sam Palén. Detta efter att han på sin blogg konspirerat om de bakomliggande orsakerna till landskapsregeringens agerande. Det handlar om feminism, slår Palén fast. De kvinnliga regeringsmedlemmarna vill göra avtryck och på så vis skriva in sig själva i de åländska historieböckerna. Deras manliga kollegor är bara fogliga medlöpare, resonerar han.
Det är nedlåtande och absurda påståenden som kryddas med ett ovårdat språk med könsord och kränkande tillmälen.
Vi måste anta att ÅF:s ambition är att vara ett moget och seriöst parti, och således fanns det ingen annan utväg än att peta Palén. Pia Eriksson säger i en intervju att det var ett ”för grovt övertramp”.
Palén har efter detta skrivit om hur hans forna parti ”vek ner sig för feministstyrkorna” och att valkampanjen är ”regisserad av åländsk pk-maffia”.
Vad som riktigt menas med pk är det faktiskt inte så lätt att svara på, men det är ett laddat begrepp. Det har redan länge använts som ett nedsättande uttryck för en person som alltid vill vara till lags och inte prata om obekväma saker. Det vill säga en person som tycker det ”man borde tycka”.
Andra tolkar politisk korrekthet som ett beteende och ett språkbruk där man inte vill kränka andra människor – och vad är i så fall anledningen till att inte vilja vara pk?
Personer som i en förklenande ton får epitet pk slängt efter sig får samtidigt ofta höra att de drar ”rasistkortet” för att undvika en debatt. Men vad är då pk, om inte just ett slagträ, ett ”kort” och ett sätt att avfärda kritiken? Det blir som att möta motståndarens argument genom att säga ”du är överkänslig och vill bara rätta in dig i leden”.
Istället för att avspisa våra meningsmotståndare, medvetet missförstå deras argumentation och sedan fokusera på detta missförstånd borde vi byta taktik. När vi istället väljer att bemöta våra opponenters bästa argument får vi en konstruktiv och utvecklande debatt som kan leda till resultat.
Vi måste kunna diskutera allehanda ämnen, även de känsliga. Överdriven ängslighet och rädsla för de svåra frågorna hämmar debatten, och yttrandefriheten måste vi ständigt slå vakt om. Samtidigt måste partier, organisationer och medier hålla rent från till exempel sexism och rasism.
Det handlar om grundläggande värden, anständighet, jämlikhet och jämställdhet – att stå upp för alla människors lika värde.
Det kan vara högt till tak och debatten kan vara fri samtidigt som tonen är respektfull. Vi har lov att säga vad vi tycker, men det ger oss inte rätten att stå oemotsagda.
Det vi säger kan få konsekvenser men det betyder inte att vårt samhälle styrs av en pk-maffia.
