DELA
Foto: Ivar Jansson

Glöm inte jämställdheten när samhället startar om

Medan män ofta blir sjukare än kvinnor i covid-19, har kvinnor drabbats hårdare av de socioekonomiska effekter som pandemin har burit med sig. När vi löser sjukdomskrisen, arbetslöshetskrisen och den ekonomiska krisen måste vi komma ihåg att vi dessutom har en jämställdhetskris att lösa. Annars kommer vi ingen vart.

Jag och min lillasyster hittade ett gammalt Fia med knuff på stugan tidigare i somras och bestämde oss för att spela ett parti. Två saker slog mig. Den ena: att det var första gången på oerhört länge som jag ägnade mig åt det spelet. Den andra var förklaringen till att det var så länge sen, nämligen att jag är en mycket dålig förlorare och få spel innebär så bedrövliga konsekvenser för den svagare parten som just Fia med knuff – det spelar ingen roll hur långt du har kommit, om motspelaren hinner ikapp dig får du börja om från noll igen.

Men samtidigt som det hade gått så många år sen sist kändes hela upplägget märkligt bekant. Och efter att ha funderat ett tag förstod jag varför. Vår värld är ju ett Fiabräde just nu. Samhällsutvecklingen är de spelpjäser som har knuffats tillbaka till ruta ett och måste börja om. Pjäsen som har knuffat, ja, det är förstås coronaviruset.

Utvecklingen “framåt” när pandemin ebbar ut bygger på att först ta igen bakslaget och reparera skadorna. Först sen kan vi börja tala om riktig utveckling, framåt, mot något nytt. Det är en ganska nedslående tanke. Det är helt enkelt trist att behöva hoppa sig över hela spelplanen igen. Men ännu tristare är det att göra misstaget att få ut bara några av de tillbakaskickade spelpjäserna på brädet, ta dem framåt, börja känna segervittring, och precis där några steg före mål inse att den sista pjäsen står kvarglömd vid start. Då är segern, som nyss kändes så nära, plötsligt oerhört långt borta. Så spelar inte en vinnare. Så får det inte bli när samhället återstartar.

Vi vet att ekonomin måste piggna i. Att arbetsmarknaden måste tillfriskna. Till exempel. Något det däremot pratas mindre om är att jämställdhetsarbetet också måste med ut på spelplanen i samma veva för att världen ska komma på fötter igen. Ett fungerande samhälle är ett jämställt samhälle och vi har inte tid att låta jämställdheten bero. Den var inte tillräckligt bra före pandemin, och den är absolut inte bättre nu.

De socioekonomiska effekterna av pandemin har slagit hårdare mot kvinnor än mot män, har FN konstaterat. Förstås olika hårt i olika delar av världen – Finland har klarat sig bättre i jämförelse med många andra länder där decennier av utveckling beskrivs ha gått förlorade – men den generella tendensen är ändå att jämställdheten har tagit stryk. Många kvinnor har burit en större börda i hushållet än män när familjen har varit hemma mer. Samtidigt har arbetsbelastningen i den kvinnodominerade vårdsektorn ökat, och servicebranschen – också den med kvinnor i majoritet – hör till de yrkesområden som drabbats mest av permitteringar och uppsägningar. Och vid sidan av coronapandemin pågår vad FN kallar en “skuggpandemi” – våld i nära relationer har ökat kraftigt sen en stor del av vardagen knöts till hemmen.

Var och en av de ovan nämnda konsekvenserna är i sig skäl nog för att något måste göras – globalt och i Finland. Men ofta i jämställdhetsfrågor räcker det inte med att påpeka att kvinnor världen över drabbas. Så: Om inte den här negativa trenden bryts kommer de andra benen som ett samhälle bygger på också att fortsätta halta.

Om inte förutsättningarna förbättras inom kvinnodominerade yrken går det ut över var och en. Den som blir sjuk, den som går i skolan, den som behöver omsorg på äldre dagar. Vad gäller vården räcker det inte att antalet covidsjuka minskar – det måste finnas resurser för att beta av vårdskulden som har uppstått också.

Om inte hushållsarbetet fördelas jämnare kan färre kvinnor jobba heltid. Det försämrar möjligheterna för ekonomin att återhämta sig. Dessutom blir arbetsmarknaden skev och behovet av arbetskraft, som tids nog uppstår när resande och nöjesliv kommer igång igen, blir svårare att tillfredsställa.

Och beträffande våld i hemmet kan väl ingen beskriva ett samhälle där kvinnor behöver vara rädda i sin bostad i som välfungerande?

Det här får inte glömmas bort när vi ger oss ut på spelplanen på nytt. Samtliga pjäser ska med på resan – allt annat är ett förlorande koncept i såväl Fia med knuff som för vår tillvaro.

Nya Åland fyller 40 år i år och bjuder under sommaren och hösten på gästledare av tidigare medarbetare. Nu har det blivit dags för Maria Snellman, programledare och reporter på TV4-nyheterna, som under somrarna 2014 och 2015 arbetade på Nya Åland som nyhetsreporter, familjeredaktör och nyhetsuppläsare i Åland24. Åsikterna i gästledarna är skribentens egna.

Tack för att du väljer Nya Åland!

Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.

Välj belopp