Geografin har betydelse för hur en kommun kan se ut
Skärgårdens egenart bör beaktas när kommunstrukturen på Åland diskuteras. Inte bara kommunernas särskilda praktiska utmaningar, utan också i egenskap av naturliga demokratiska enheter.
Från bryggspetsen vid vår stuga på sydöstra Jurmo, Brändö, ser jag över Skiftet. På andra sidan skymtar Riket, och skären ett par sjömil bort har namn som Tuuskeri, Lanskeri och Maiskeri.
Mer avlägset än så här kan man just inte bo och fortfarande vara på Åland, åtminstone inte om man ska ha bilväg fram. Om vi tajmar färjorna perfekt kör vi härifrån till Helsingfors på strax under fyra timmar. Resan till Mariehamn är något längre.
Som sommar- och fritidsålänning är det förstås bekvämt att ha Åland förhållandevis nära. Men att vistas på Jurmo är samtidigt att vara ganska långt borta på Åland. Att spontant träffa en vän över en öl på ÅSS går inte, vilket en gammal mariehamnare kan sakna. Än så länge är min avkomma inte i Rockoff-åldern men den dagen lär komma.
På det stora hela är detta förstås inget att jåla om. Jag har själv valt att bo på Jurmo en liten del av året och är fortfarande djupt förälskad i ön. Jag uppskattar människorna och stämningen här, och mina fåtaliga mellanhavanden med Brändö kommun har präglats av en närmast ofattbar smidighet. Mejlsvar från kommunens byggmästare kan man få på tio minuter. Lycka till med det i Helsingfors.
Som sommarålänning med skärgårdsviste har jag ändå fått vissa nya perspektiv på öriket, sådana som kanske inte kändes helt naturliga på den tiden jag bodde i Mariehamn. Hur oerhört betydelsefull skärgårdstrafiken är förstår man bättre om man måste planera sitt öliv utifrån dess tidtabeller. Varje gång man hör en helikopter gå in för landning påminns man om att man lever lite mer osäkert här ute, för tänk om flygtransporten är upptagen på annat håll då min treåring blir biten av en huggorm?
Men mest har jag tänkt på demokratiaspekten. Att jag, om jag vore fast bosatt på Jurmo, i rent geografiska termer skulle vara väldigt långt borta också från allt beslutsfattande. En fyra timmars resa till Mariehamn eller Helsingfors är längre än flyget från Helsingfors till Bryssel.
Om Åland vore en enda kommun vore det i princip omöjligt för mig som medborgare åka till stadshuset för att lyssna på en debatt en vanlig vardag. Och att vara fullmäktigeledamot skulle vara förknippat med enorma praktiska problem.
Ny teknik och videomöten? föreslår kanske någon.
Jovisst, men den som inte hör korridorsnacket och är med i de informella sammanhangen hamnar lätt i offside.
Risken för att exkluderas från de politiska processerna vore överhängande för dem som lever och bor i de här delarna av öriket.
Den här texten ska inte läsas som ytterligare ett förslag på hur den åländska kommunkartan ska ritas om. Jag har följt debatten på det avstånd man kan göra då man inte berörs av den så värst mycket. Många är betydligt bättre insatta i de praktiska omständigheterna än jag.
Min poäng är snarast demokratiteoretisk, om man vill använda en statsvetenskaplig term. Jag håller det för troligt att de faståländska kommunerna skulle ha bättre möjligheter att säkra välfärden genom en sammanslagning, men fasta Åland är trots allt ganska litet. Landsbygdskommunerna tillsammans har färre invånare än den Helsingforsstadsdel jag lever i. Avståndet från Långnäs till färjfästet i Eckerö är en knapp timme med bil, vilket motsvarar den tid en helsingforsare kan spendera i lokaltrafiken för att ta sig mellan två punkter i staden.
För skärgårdsborna är tidsavstånden däremot betydligt längre, och som i all geopolitik tror jag man borde respektera den geografiska realiteten.
I maj läste jag i Nya Åland om hur Sottunga, efter många år på marginalen, eventuellt ser slutet på sin period som självständig kommun. Jag önskar lycka till, det finns kanske inga andra alternativ för Finlands minsting.
Men annars hoppas jag att skärgårdens egenart beaktas när kommunstrukturen diskuteras. Inte bara kommunernas särskilda praktiska utmaningar med transporter, åldrande befolkning och näringsliv, utan också i egenskap av naturliga demokratiska enheter.
FREDRIK SONCK
NYAN 40 ÅR
Nya Åland fyller 40 år i år och bjuder under sommaren och hösten på gästledare av tidigare medarbetare. Nu har det blivit dags för Fredrik Sonck, Hufvudstadsbladets kulturchef, som under flera somrar har arbetat på Nya Åland.
Åsikterna i gästledarna är skribentens egna.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
