Generationskrig i två korta ord
Termen ”okej, boomer” används för att förringa eller avfärda uttalanden från babybooms-generationen.
På samma sätt som många äldre gärna förlöjligar de ungas idealism ger de unga nu tillbaka. Är det hälsosam kritik eller onödig respektlöshet?
”Millennials och generation Z lider av Peter Pan-syndrom.”
Det säger en vithårig äldre man i ett klipp på den populära videodelningsplattformen ”TikTok”.
Videon blev en språngbräda för frasen ”Ok, boomer” som användes flitigt i kommentarsfältet.
De två korta slagkraftiga orden har nu blivit ett vardagligt sätt för unga att avfärda kritik från, vad de upplever som, oförstående äldre.
Själva fenomenet är inte nytt. I alla tider har unga bemött äldres ”dammiga åsikter” med olika tids-
typiska utryck.
På samma sätt har äldre i alla tider ondgjort sig över de ungas slösaktiga leverne eller utopiska idealism.
Men har generationskriget nu nått en ohälsosam kulmen?
Frasen ”Ok, boomer” har trendat under hösten och hänför sig ofta till diskussioner om klimat,
feminism, jämställdhet eller politik. Det kan ses som en samhällelig motreaktion till den kritik som
millenium- och Z generationerna (födda mellan 1980 och 2010) fått utstå de senaste åren. Det har sagts att unga är lata och utseendefixerade. De vill inte ha barn, bara kul och de riskerar att rasera den välfärd som generationerna före dem, de så kallade baby-boomarna (födda 1940-1959), och till viss del generation X (1960-1979), byggt upp.
Men ungdomarna ser inte att generationerna före dem lämnat dem med en bättre värld, snarare tvärtom. De tvingas tackla klimatkris, ekologiskt haveri, ökande politisk polarisering och en sviktande ekonomi.
De är arga och de har fått nog. Och deras stridsrop är kort men effektivt.
”Jag ser ”Ok, boomer” som ett sätt att säga
”du är en hycklare”. Du kritiserar oss för allt vi gör fel när du borde titta på vad du gjort med vår värld”, säger 17-årige Nick Carver i USA today
Uttrycket fick ökad legitimitet när den nyzeeländska gröna ledamoten Chloé Swarbick använde det i ett anförande om generationsansvar för klimat-
krisen. Mitt i talet avfärdade hon häcklande röster med att inflika ett snabbt ”ok, boomer”.
Hon berättade senare för CNN att frasen är en
”enkel summering av kollektiv utmattning”.
Men de ungas utmattning riktar sig inte mot alla som råkar vara födda i efterkrigstider. Det är ett skällsord specifikt mot äldre som hyser inskränkta attityder.
”Många av dem tror inte på klimatförändringen eller att människor kan få jobb med färgat hår”,
säger 19-åriga Shannon O´Connor till New York
Times.
Det behöver alltså inte vara ett generationskrig vi står inför, snarare ett polariserat oliktyckande kring värderingar, politik, samhällsordning och vetenskap. Och där behövs fler samtal, inte fler skällsord.
Ett bra sätt att hantera ett ”Ok, boomer” är att försöka se vad som kan ligga under ytan. Varför är den här ungdomen frustrerad?
Många unga idag känner sig inte hörda samtidigt som de får axla globala problem med potentiellt katastrofala följder. Det skulle få vem som helst att tända till. De har hittat ett till synes harmlöst, men effektivt, sätt att bemöta påhopp eller åsikter som inte för diskussionen framåt i en positiv bemärkelse.
Men att inte bli hörd går båda vägarna. Hur kommer det sig att det finns en nisch av äldre ”förståsigpåare” som inte vill annat än att trycka ner ungdomar? Visst ska man även som ung välja sina strider och att gå i polemik med en Trumpälskande, pride-kritiserande klimatförnekare kan ta mer energi än det ger. Men att slänga iväg generationstillmälen
i varje situation där äldre uttrycker ”dammiga” åsikter är inte heller konstruktivt. Det blir lätt att man snart rycker på axlarna åt allt som kommer från någon med vitnande hår.
”Ok, boomer” må vara en fyndig replik, men det har också uppmärksammat ett behov av kommunikation, förståelse och respekt som sträcker sig över generationsgränsen. Och det gäller båda hållen.
Heidi Hendersson
