Generalkonsulspar månar om kontakterna
Är det tur eller skicklighet som gör att Åland alltid lyckas få svenska generalkonsuler som engagerar sig och aktivt går in för att både bygga upp kontakter mellan Åland och Sverige och hjälpa till att lösa problem där de dyker upp?
Så har det varit länge nu och det nya generalkonsulsparet är inget undantag.
De glada mottagningarna på Sveriges nationaldag samlar stora skaror på generalkonsulatets gräsmatta. Alltid i strålande sol, som i år var så varm att folk gärna höll sig i skuggan.
Men en liten gnutta allvar finns också med i bilden. I år talade värden Bertil Jobeus om det nyfiket engagerade intresse som Sverige visar Åland. Utgångspunkt tog han i chefredaktör Nina Fellmans ledare för några veckor sedan , där hon kallade det svenska intresset för Ålands sak ”distanserad välvilja”. Men då handlade det om Ålands statstillhörighet.
Jobeus ansåg att uttrycket, geografiskt sett, är helt korrekt och till med fyndigt. Men i den mån det skall uppfattas som negativt så stämmer det inte. Och även om Sverige säkert inte välkomnar en diskussion om åländsk självständighet och Sveriges roll i ett sådant sammanhang (professor Ove Bring sade nyligen att Sverige i en sådan situation skulle fråga Helsingfors innan man tar ställning) så hade Jobeus inga som helst problem med att leda i bevis det positiva intresse Sverige visar Åland, inte minst genom sina generalkonsuler.
Sveriges nordiska samarbetsminister Christina Husmark Pehrsson har nyligen varit här liksom den legendariska tidigare chefen för FNs vapeninspektörer Hans Blix. Stockholms nya landshövding Per Unckel är på Åland i dagarna, vice statsminister Maud Olofsson kommer nästa vecka, halva Konstitutionsutskottet kommer i september och så vidare.
De kontakter generalkonsul Jobeus har haft hemåt med PolitikSverige, IndustriSverige samt Kultur- och MediaSverige visar enligt honom på ett nyfiket och engagerat förhållningssätt. Och på stor beundran för vad Åland lyckas åstadkomma trots sin lilla befolkning.
Det är bara att tacka och ta emot! Även om det hör till med vackra ord i festtal så får man utgå från att basen är någorlunda förenlig med sanningen.
Det fina är att samma varma intresse har visats av en hel rad generalkonsuler. Minnet går just nu tillbaka till Nils-Gösta Damberg, som under sina åtta år på Åland inte sparade någon möda för att ordna kontakter, öppna dörrar och på allt sätt bistå där han kunde. Plus att konsulatet, som det hette då, också fungerade som något av en turistbyrå som lockade hit folk.
Bertil Jobeus företrädare på posten Sören Thunell fortsatte i samma spår. Bland annat lade han ner sin själ i att se till att Åland kunde fortsätta se svensk tv efter digitaliseringen.
Man nästan frestas att fråga vad Åland har gjort för att vara värd detta. Men låter för säkerhets skull bli.
Bertil Jobeus kom med en annan mycket intressant iakttagelse. Han konstaterade att den nya regeringen i sitt program prioriterar det nordiska samarbetet. Och lyfte i sammanhanget fram samtalen mellan Finland, Sverige och Norge om fördjupat utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete samtidigt som han påminde om att ingen för 20 år sedan i nordiskt sammanhang fick tala om vare sig utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik.
För Åland måste det vara enbart positivt om det nu är på gång en renässans för det nordiska samarbetet. Där kan Åland göra sig hört och kanske skapa ökad förståelse för de problem, som medlemskapet i EU för med sig. Det skadar inte att de som har säte och stämma i Bryssel och Strasbourg känner till vad som kan ställa till med bekymmer för den minsta medlemmen i Norden.
Att Sveriges utrikesminister Carl Bildt dessutom älskar åländsk havtornsgelé – det har han skrivit i sin blogg, fick nationaldagsgästerna veta – gör inte alls saken sämre.
Kontakterna verkar alltså vara väldigt mycket i skick.
