DELA
Foto: Ida Jansson

Ge radion ett tydligt uppdrag

Medieskatten är ett steg i rätt riktning. Men ålänningar har rätt att få veta varför de ska betala skatten.
110 euro. Det vill landskapsregeringen ålägga alla ålänningar, som är över 18 år och som har en årsinkomst över 14 800 euro, att betala i medieskatt. Också företagen ska betala.

Äntligen! Tiden har för länge sedan sprungit förbi den nuvarande tv-licensavgiften på flera punkter.

I dag går det hur bra som helst att ta del av ett enormt medieutbud utan att betala tv-avgiften och utan att bryta mot lagen. Allt du behöver är en smarttelefon och en internetuppkoppling. Att tv-avgiften är knuten till den fysiska tv-apparaten är inte hållbart.

Avgiftsskolket, där endast tvåtredjedelar av de betalningsskyldiga betalar, är ohållbart. Att singelhushåll ska pynta ut lika mycket som ett hushåll med flera vuxna är direkt orättvist. Att licenskontrollanter kan knacka på dörren och spana in om det finns en tv är en granskningsmetod som hör hemma i ett annat århundrade. Att intäkterna i en betydande utsträckning är beroende av hur aktiva kontrollanterna är gör intäkterna oöverskådliga.

En som inte är glad över förslaget är den före detta näringsministern Fredrik Karlström (MSÅ). På sin blogg konstaterar han att han i nästan 20 års tid försökt få bort den nuvarande tv-licensen. Men att det nya förslaget om möjligt är ännu sämre än det nuvarande, tycker han.

Enligt Karlström ger den nya modellen en bild av att vård, skola, omsorg och infrastruktur inte är lika viktigt eftersom landskapsregeringen årligen tar ställning till hur mycket pengar just dessa områden ska få varje år i sin budget.

Oberoende medier spelar en avgörande roll i ett demokratiskt samhälle. För att public service ska kunna vara oberoende måste finansieringen vara tryggad under en längre tid. Redaktionerna vars främsta uppgift är att granska makten kan inte vara beroende av politiska nycker. I nuläget har systemet fungerat stabilt, men det måste byggas så att klåfingriga politiker inte kan åstadkomma en stor skada på kort tid.

Finansieringen är en viktig fråga, för utan pengar blir det inte något innehåll. För på den punkten har Fredrik Karlström rätt: den stora frågan är vad Ålands Radio och Tv ska göra med pengarna. När landskapsregeringen med infrastrukturminister Mika Nordberg (MSÅ) i spetsen lägger fram förslag om en ny skatt är det rimligt att landskapsregeringen berättar om sin vision. Men som Nya Åland kan berätta i dagens tidning kommer en arbetsgrupp att börja arbeta med den frågan vid årsskiftet.

Både öster och väster om Åland har man kommit längre i den här frågan. På rikssidan har man redan infört en medieskatt och Sverige är på god väg mot att förnya sin modell. Arbetsgruppen borde ändå inte glömma bort det åländska medielandskapets säregenhet. Åland har i dag ett ovanligt mångmedialt och blomstrande medieutbud. Förmodligen till och med världsunikt med två lokaltidningar, public service och en kommersiell radiostation. Lägg där till möjligheterna att ta del av delar av det svenska och finländska medieutbudet.

Arbetsgruppen ställs inför flera frågeställningar.

I dagsläget har politikerna inte lagt några begräsningar för vilka medieplattformar Ålands Radio får finnas på. Det gör att bolaget med sina korta webbnyheter i textform konkurrerar på en marknad där det redan finns privata aktörer.

Public service ska givetvis finnas där publiken finns. Men behöver bolaget finnas på samtliga plattformar där dagens mediekonsumenter rör sig?

I dag sänder radion program från klockan sju på morgonen till åtta på kvällen. Det är många sändningstimmar för en relativt liten redaktion. Är det så man vill ha det eller ska man satsa på kvalitet framom kvantitet?

Ska det kommersiella bolaget, som har sin finansiering tryggad, vara inne på den kommersiella sidan och göra produktionsuppdrag? Om svaret är ja blir en följdfråga: vilka uppdragsgivare kan ett oberoende public service-bolag anlitas av?

Nya Åland tror att journalister ska konkurrera om nyheter. Det tjänar publiken på. Men en aktör kan inte få miljonbelopp ur skattebetalarnas ficka utan ett tydligt definierat uppdrag eftersom ett sådant upplägg snedvrider hela spelplanen. Det är inte i skattebetalarnas intresse.

Public service, för folket, är en luddig formulering som kan inhysa det mesta. Ordagrant brukar det översättas ” i allmänhetens tjänst”. Innehållet ska också vara fritt från politiska och kommersiella intressen. Med en säker inkomstkälla borde public service-journalisterna ha hög ambition att ganska makten, inte bara agera dess stenograf.