DELA

Ge oss en åländsk Fuglesang – i cyberspace

Ett åländskt konsulat i cyberrymden. En stuguthyrare i Second Life. En krigare i World of Warcraft. Den virtuella verkligheten kommer allt närmare den riktiga.
De flesta av oss skrattar, fortfarande, vid tanken på att det finns människor som är beredda att betala riktiga pengar för virtuell konst, virtuella möbler, virtuella fastigheter och kläder i olika virtuella världar.
Det kommer vi inte att göra länge till.
Mycket i vårt samhälle är och fungerar precis som det gjort i årtionden, ibland i århundraden. Pappor står fortfarande och spolar vatten på skridskois åt barn. Man blir ännu svettig på ryggen av att skida. Mat är gott när man är hungrig. En flicka får fortfarande något drömskt i blicken av en pojkes bara överarmar.
Det finns saker som är så grundläggande att de faktiskt kanske är bestående.

Det är däremot inte allt det som vi ger symboliskt värde, och det är det mesta omkring oss.
Se på kläderna vi bär. De har en funktion att hålla oss varma och anständiga – och de har en symbolisk betydelse, ett virtuellt värde som de får genom associationer och smart marknadsföring, genom att många människor i en viss grupp tycker att de markerar något särskilt eftersträvansvärt. Kläder är en framgångsmätare och en klassmarkör. De anger ålder, musikpreferenser, status och sammanhang.
Kläder är en del av människans identitetsbygge och därmed något vi satsat betydligt mer än pengar på än nödvändigt, om det bara handlade om funktionen.

Med konsten är parallellen till den virtuella världen ännu enklare, men också mer existentiell. Ett konstverk har ett värde om någon är villig att betala, oberoende av formen på det, men det säger egentligen inget om huruvida det går att objektivt värdera viss konst som god och annan konst som dålig.Vincent van Gogh är i dag en konstnär vars verk nästan inte går att värdera, men samma verk var under hans livstid osäljbart skräp.

Människan är, kort sagt, en konstig varelse som vill förverkliga och bekräfta sig själv på många olika plan.. Därför är det alltså fullt logiskt, till och med självklart, att när tekniken gör det möjligt för människor att leka med identiteter, roller, kön och tillgångar i flera olika världar, så gör man det. De största och de snabbaste och de mest nyskapande finns redan där. Reuters har en nyhetsdesk i Second Life. Sverige planerar att öppna en ambassad där, som i första hand ska ge information om resmålet Sverige.
På nätet köps och säljs grejer som aldrig förr, både virtuella och verkliga (ett begrepp som börjar bli mer och mer förvirrat).
Vad betyder allt detta för Åland? Massor naturligtvis. Åländska företagare, konstnärer, hantverkare och designers ska inte längre nöja sig med en sketen hemsida med kontaktinformation. Här behövs en strategi för hur Åland ska bli en stormakt i den virtuella världen. Där spelar storleken ingen roll, bara hur smart och snabb man är och hur väl man har koll.

Varför inte sätta en del av turismens marknadsföringspengar på att gå igenom de växande on line-världarna, och betala någon med lite känsla och erfarenhet en slant för att etablera Åland där ute, där det finns miljoner människor som letar efter något.
Kanske en bråkdel av dem kunde inse att det de egentligen längtar efter är en fisketur på höstliga vatten i fjärran nord.

NINA FELLMAN

nina.fellman@nyan.ax