Ge oss bättre argument som vill handla hemma
När man åker till en storstad, som så många ålänningar gjort under sportlovet, känner man sig till en början befriad från det lokala igenkännandet, fri att välja ur ett enormt mycket större utbud, och upprymd av att vara en del av ett riktigt vimmel.
Ofta sätter småstadströttheten in efter bara några timmar. Man tycker att folk knuffas och buffas, i varenda gathörn finns butiker från samma stora kedja, med samma kläder i olika upphängningar.
Det är fullt på de mysiga fiken, och de gigantiska muffinsarna på de mindre mysiga är faktiskt inte goda, bara stora.
Det är naturligtvis roligt att komma bort, att shoppa sånt man inte är van att se, att hitta saker som inte finns hemma. För de lokala köpmännen finns i dag två hot, dels det större utbudet i närliggande regioner (främst Stockholm), dels den växande näthandeln som påverkar affärerna mest av allt.
Ju mera vana folk blir med att beställa saker man tidigare inte tänkt på, desto mer benägen blir man att titta både på pris och kvalitet, och jämförelsen utfaller ofta till nätbutikernas fördel.
I dag har de till en början ganska kantiga beställnings- och betalsystemen trampat ur barnskorna, och det är faktiskt inte svårare att beställa en jacka, en klänning eller en packe böcker på nätet än det är att kliva ur bilen och gå in i en butik som kanske sen inte har det man söker i alla fall.
Detta är ett hot mot den lokala handeln, men det är också möjligheten. Den enda möjligheten.
Varför kunde inte en åländsk bokhandel agera som näthandel, och dessutom utlova sina lokala kunder hemkörning samma dag?
Varför kunde inte delikatessbutiken ha sitt sortiment på nätet, och ställa i ordning en korg att avhämtas på angiven tid.
Och varför kunde inte återförsäljare av vissa kända märken ge sina kunder möjligheten att kolla sortimentet på nätet och beställa via deras distributionskanaler, till deras inköpspriser + en liten marginal?
Den taktik som garanterat inte fungerar är att bli förbannad på sina kunder för att de köper saker borta eller på nätet. Det gör alla, även de som gormar.
Man måste kunna ge sina kunder en orsak att välja att stanna hemma.
Ett exempel.
Hos en optiker i Mariehamn kostar ett par progressiva glasögon med nya bågar i runda slängar 800 euro. Googlar man på progressiva glasögon på nätet hittar man snabbt ett erbjudande på komplett uppsättning progressiva glasögon, för 795 kronor. Helt säkert är det ett typiskt lockpris, där det tillkommer en hel massa för ytbehandling som är nödvändig, lite bättre bågar, allt det, men skillnaden är ändå enorm.
Se detta som en utmaning, bästa köpmän. Vad erbjuds som kunde motivera ett så mycket högre pris, annat än att man slipper trängseln och de överstora muffinsarna i Stockholms innerstad?
Frågan är ställd av en ledarskribent som verkligen vill handla hemma, i ett mediahus som vill och ska leva på den lokala annonseringen.
Även åländsk detaljhandel måste digitaliseras.
