Gästledare: Tack vare Nyan kan vi se med båda ögonen
Hur hade Åland sett ut utan Nya Åland? Har det gjort någon skillnad att tidningen finns?
Svaret är utan tvekan att vårt samhälle, vårt debattklimat, vad vi på Åland talar eller tiger om hade sett helt annorlunda ut med bara en tidning. Utan de bataljer som genom åren utkämpats på ledarsidorna, utan de olika vinklarna man väljer för att belysa frågor och utan den benhårda konkurrensen mellan tidningshusen hade ålänningarna betraktat sitt samhälle med bara ett öga.
Det hade varit mer politiskt konservativt, mer fokuserat på ekonomi och näringsliv, mindre jämställt och mer självstyrelsepolitiskt aggressivt.
Detta är inte bara ett tyckande. Det är heller inte ett påstående att tidningen Åland skulle vara en sämre tidning. Tittar man på var skiljelinjerna gått i alla debatter så är det dock helt klart att Nyan och tidningen Åland helt enkelt haft olika syn och olika angreppssätt i många viktiga frågor, bara en del av dem politiska. Detta är själva rikedomen, att det på grund av Nya Åland funnits utrymme för fler än en berättelse om Åland och om relationerna till omvärlden och Ålands plats i världen.
Journalistik, särskilt av den goda sorten, handlar om en rad val man kan göra. Vad vill man veta? Vilka frågor ställer man? Vem frågar man? Vilka kunskaper finns i botten? Hur hanterar man de förutfattade meningar alla har, också journalister, och hur medveten är man om dem? Hur vaktar man på sin och tidningens journalistiska integritet gentemot annonsörer, ägare, beslutsfattare och andra påverkare? Hur envis är man? Hur noga är man med att kolla fakta?
Jag vill påstå att Nya Åland genom några vägval drivit utvecklingen på Åland framåt. Väldigt tidigt lyftes miljöfrågor regelbundet upp genom Annika Orres envisa arbete. Hbtqia-rättigheter drevs som en fråga om mänskliga rättigheter, inte tolerans för något avvikande.
Som en del av denna resa under många år är det självklart för mig att det funnits tider och tillfällen när debatten spårat ur och när Nyans journalistik skjutit över målet. Det fina med en tidning, i motsats till kloak-debatterna på sociala medier, är att det finns mekanismer för att hamna på rätt köl igen. Mångfalden av röster och den riktiga offentlighet där du utsätts för andra åsikter än de logaritmerna väljer åt dig, är en bot. Det är viktigt att bli emotsagd och att vara öppen för möjligheten att man kan ha fel.
När man ställer sig på andra sidan staketet, i den politiska världen, är det några saker som blir tydliga. Det ena är att journalister, även de som är besatta av politik, inte vet hälften ens av det som ligger bakom besluten. Allra sämst känner man till tjänstemäns och förvaltningars vardag och värderingar. Det borde man bli bättre på.
Det andra är att politiker är lika besatta av journalistiken som journalister är av politik. Man känner sig som politiker alltid förbisedd och misstolkad, och precis så ska det vara. En politiker som är nöjd med uppmärksamheten har fått för mycket av det goda, på fel sätt. Det man som politiker kan och ska begära är sakkunskap och saklighet i kombination med riktigt jobbiga frågor. Också här finns det skillnader mellan tidningshus och journalister, underliggande utgångspunkter som gör att bara mångfalden säkrar hela bilden.
Slutsatsen, det är att Åland utan Nya Åland varit fattigare, dummare och mer enögt, och att den åländska journalistiken utan konkurrensen och de olika ståndpunkterna varit sämre, långsammare och mindre innovativ.
NYAN 40 ÅR
Nya Åland fyller 40 år i år och bjuder därför på gästledare av tidigare medarbetare.
I dag skriver Nina Fellman, som jobbade på Nyan 1995 – 2015. Hon blev Ålands första kvinnliga chefredaktör år 2002. En post hon innehade till 2011.
Nu är Nina Fellman lagtingsledamot för Ålands socialdemokrater.
Åsikterna i gästledarna är skribentens egna.
Nina Fellman
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
