Gästledare: Därför får vi bönder ersättning
Att det är många arbetstimmar som står bakom ett jordbruk råder det inga tvivel om, varken bland jordbrukarna själva eller i samhället i stort.
Det är såklart att aktivt val man gjort – att lägga en stor del av sin tid på att jobba nära naturen och med hjärta för djuren.
Däremot får vi ofta frispråkiga och negativa kommentarer om jordbruksersättningen, också ibland kallat stöd. Vi tror att det kan bero på okunskap gällande detta begrepp.
Det är inte så enkelt som att pengarna automatiskt kommer in på kontot. Det är en mer komplicerad process än så och förhoppningsvis kan vi här räta ut eventuella frågetecken.
För att klargöra frågan varför jordbrukare får stöd får vi blicka tillbaka till mitten av 1900-talet. Efter 2:a världskriget var det oroligt i Europa med bland annat ransoneringar för befolkningen i väst. Detta ledde till att flera europeiska länder började samarbeta både ekonomiskt och politiskt för att bibehålla freden.
Man ville genom samarbetsförhandlingar skapa en livskraftig jordbrukssektor. Man ville göra jordbruket effektivare, garantera en rimlig levnadsstandard för lantbrukare, stabilisera marknaden – minska effekterna av variation i utbud och efterfrågan, skapa en budget med gemensam finansiering och framför allt, se till att befolkningen har tillräckligt med mat.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik (GJP) hjälper lantbruksföretagare och andra landsbygdsföretagare att tillgodose över 500 miljoner människor i Europa. Jordbrukspolitiken uppgår till cirka 40 procent (tidigare 75 procent) av EU:s budget. För att vi jordbrukare ska få ta del av denna ersättning finns en rad olika bestämmelser och regler att följa. Det finns några grundregler som sedan kompletterats med ytterligare nationella bestämmelser.
Vi bör kunna säkerställa att jordbruksproduktionen är trygg och hållbar både för konsumenten och för naturen, genom att bland annat följa livsmedelssäkerheten, se över djurens välbefinnande och miljön. Det betyder att marker och beten skall skötas på ett visst sätt och att det finns krav på hur djuren skall hanteras.
Vi gör även odlingsplaner, gödselplaner och jordprover. Vi bör följa datum gällande gödselkörning och deadlines gällande blanketter för ersättning. De vanligaste ersättningarna idag är grundstöd, förgröningsstöd, miljöersättning samt ersättningar för ekologisk produktion.
Trots att vi har ett stort ansvar och en mängd regler att följa, så har vi inte mycket att säga till om gällande lönsamheten för vårt arbete. Som jordbrukare – först i kedjan – är det omöjligt att bestämma priset för en vara. Priset man får av en grossist eller av olika mellanhänder är icke förhandlingsbart, det är fastställt.
Det är färdigt bestämt vad man får betalt per liter mjölk, per kilogram kött, äppel, lök, potatis och andra grödor. Det är en omöjlighet för en jordbrukare att prissätta sina varor och tjänster (med undantag för direktförsäljning från gård) som en privat entreprenör kan göra (där man prissätter en vara eller tjänst efter företagets olika kostnader för material, lön, tillverkning, administration och marknadsstatus.)
Lantbrukarnas främsta uppgift är att producera mat och förvalta landsbygden. Att ge samhället kollektiva nyttigheter, bland annat genom att hålla landskapet öppet och bibehålla den biologiska mångfalden. Här gynnas till exempel Ängsnätfjärilen som vill ha öppna och blommande ängar. För att behålla fjärilen behöver vi se till att djuren håller våra betesmarker i skick.
Sammanfattningsvis kan jordbrukare med hjälp av ekonomisk ersättning säkerställa att det finns tillräckligt med bra och livsmedelssäkrad mat till Europas befolkning samt bibehålla hög levnadsstandard för våra produktionsdjur med stort fokus på miljön!
Det aktiva valet att vara jordbrukare och att se till att det finns mat till samhället skulle inte ens vara möjligt utan den ekonomiska ersättningen, ersättningsprincipen, som är ett samhällskontrakt sedan ett halvt decennium tillbaka. Utan den ersättningen skulle vi inte ha några jordbrukare kvar, inga jordbrukare som skulle lägga ner alla de arbetstimmar som behövs, alltså ingen mat – något som samhället absolut inte skulle ha råd med!
Att vi är beroende av finansiellt stöd är inget som ska ligga jordbrukarna till last, snarare bör det vara en ögonöppnare för samhället.
FRIDA SJÖROOS OCH NICKLAS SUNDQVIST
LANTBRUKARE PÅ GRÄGGNÄS GÅRD I GETA
