DELA
Foto: Wikimedia Commons/Gage Skidmore

Går Trump mot ny seger?

En våldtäktsanklagelse har nyligen slagit till mot den omstridda amerikanska presidenten samtidigt som hans politiska beslut och ut-talanden fortsätter skapa rubriker.

Men mycket tyder på att Donald Trump, som
i förra veckan kickade igång sin valkampanj
inför 2020, kan bli omvald.
I fredags trädde journalisten E. Jean Carrol fram och anklagade den amerikanska presidenten för våldtäkt. Hon är den 16:e i raden av kvinnor som Trump, enligt deras utsagor, ska ha trakasserats sexuellt. Men ingen av de stora amerikanska
tidningarna hade ett ord om saken på sina första-sidor. En president som anklagas för avskyvärda brott har nu blivit vardagsmat i USA. Och han kan få fortsätta utöva makt i fyra år till.

Enligt en junimätning från Quinnipiac universitet slår de demokratiska presidentkandidaterna den sittande presidenten i kommande val. Men prognoserna utlyste även Hillary Clinton till vinnare 2016 och verkligheten såg, som vi alla vet, annorlunda ut. ”Många demokrater har inte lärt sig den huvudsakliga läxan i amerikansk demokrati; val vinns inte av passiva majoriteter utan av mobiliserade minori-teter”, skriver The Guardian. Det finns alltså en
reell chans att det är Trump som kommer vinna även 2020 års presidentval.

Att underskatta Trumps dragningskraft och hans förmåga att värja sig från anklagelser och skapa sin egen version av verkligheten är vid det här laget dumdristigt och farligt. För det spelar honom rätt
i händerna.

Förra veckan kickade presidenten i igång sin valkampanj med sloganen ”Keep America great” (fortsätt hålla USA fantastiskt), en nytappning av 2016 års slagord ”Make America great again” (Gör USA fantastiskt igen). Det är en
effektiv hejaramsa som antyder att Trump uppfyllt sina löften och nu vill göra ännu mer för sina väljare. Och på flera plan har han lyckats. Arbetslösheten är låg och han har
utnämnt två konservativa högsta domare. Han har inte byggt en mur mot Mexiko ännu, men han har varit snabb med att ge demokraterna skulden för förseningen.

Trump är duktig på att styra samtalet, både
i traditionell och social media, vilket förstås ger
honom mer synlighet. Han drar sig inte heller för att häckla sina politiska motståndare och ”vinner” ibland ordväxlingar på ren och skär vulgaritet.

Det han har emot sig är alla utredningar om korruption och skandaler, den senaste tidens skriverier om behandlingen av speciellt minderåriga vid gränsen samt förstås de sexuella trakasserierna.

Den stora frågan inför nästa års val blir: vem ställer upp mot honom?

Joe Biden är demokraternas kanske starkaste kandidat, med en lång meritlista inkluderande vicepresidentskap under Obama. Men kanske gör demokraterna samma misstag som senast, när man valde en ”säker”, etablerad veteranpolitiker istället för att våga satsa på den förändring som många amerikanska väljare efterlyser. Många som valde Trump 2016 ville antagligen ha vilket annat som helst än vad det rådande etablissemanget kunde erbjuda. Motkandidaten Hillary Clinton kunde tydligen inte kunde locka till sig de missnöjda skarorna. I efterhand har många analyser visat att Bernie Sanders skulle
varit ett bättre val av toppkandidat.

Att Biden, 76, senaste året anklagats av ett flertal kvinnor för olämpligt beteende, gör inte heller att han seglar upp som ett särskilt fräscht val.

Men det finns hopp. Demokraternas startfält är brett och intressant (om än oroväckande splittrat) där den mest tongivande är Elisabeth Warren, som enligt senaste mätning låg nummer två på demokraternas ranking mellan Biden och Sanders.

Warren är mycket kritisk till Wall Street och storbankerna, men har inte samma ”socialist-stämpel” som Sanders. Hon beskrivs som energisk, rättfram och smart. Men främst av allt verkar hon ha fattat hur man bäst slår Trump. Genom att ignorera honom. Till New Yorker säger hon: ”Vi vinner genom att prata om vad som är trasigt, hur vi ska fixa det och hur vi har makten att skapa riktig förändring”. Kanske, kanske kan hon slå Trump. Genom att inte fokusera på just det.