Går det att få enighet Åland-riket om ekonomin?
I måndags kom den parlamentariska skattegruppen med sitt betänkande om hur man skall gå vidare i frågan om att överta beskattning. Blev någon överraskad?
Gruppen gör precis det som det sades att man alltid gjorde i Sverige förr när man ville begrava någonting – man tillsatte en utredning.
Den parlamentariska kommittén har haft i uppdrag att utgå från de utredningar som har gjorts om skattebehörigheten och komma med förslag på hur man kunde göra för att stärka förutsättningarna för en livskraftig åländsk ekonomi.
Vad det har handlat om är minsta gemensamma nämnare, det vill säga finns det någonting överhuvudtaget som partierna kan enas om vad gäller ökad beskattningsrätt.
Det visade sig finnas en sak: att utreda hur det kunde se ut. Men det sägs också att alla partier kan tänka sig någon form av utökad beskattningsrätt för att stimulera näringspolitiken.
Nu skall Ålands statistik- och utredningsbyrå ta fram olika modeller för hur beskattningsrätt kunde överföras till Åland och vilka verkningarna kan bli för olika delar av samhället.
Det låter inte dumt alls. Då får vi veta hur pengarna kan arbeta om momsen stannar på Åland istället för att gå till staten. Frågan är om Åland också får möjlighet att ändra på momssatserna jämfört med riket.
Om det inte blir momsen så kanske det blir inkomstskatten. Eller något annat. Vi får svart på vitt vad ett beslut betyder för samhället och för den egna plånboken.
Förutsatt att Åland och riket är överens om basen.
Om Åland får ta över beskattningsrätt så måste klumpsumman minska i motsvarande grad. Det är inte rimligt att Åland dels får behålla skattepengar, dels får en procentsats av dessa samma skattepengar. Så har ingen tänkt att det skall bli.
Men hur mycket skall klumpen skäras ner? Vem minns inte hur svårt det var att enas om vilka pengar som skulle räknas vart när Turunen–Eriksson-kommittén skulle utreda penningströmmarna mellan Åland och riket.
Den gången var osämjan så stor så Åsubs vd Bjarne Lindström vägrade skriva under slutresultatet.
Och som av en slump kom samme understatssekreterare Juhani Turunen till Åland dagen efter att skattekommittén gav över sitt betänkande. Anledningen var en omorganisation inom statens förvaltning, men han fick på köpet titta också på detta.
Bland annat fick han ett papper i handen som visar att Åland årligen kostar staten 80 miljoner euro. Det pappret kommer striden att stå het kring. Det är landshövding Peter Lindbäck som har räknat på summorna. I fjol vintras gjorde han en liknande uträkning och kom till att Åland kostade staten 36 miljoner euro per år.
Om det är så här, att Åland kostar 40–80 miljoner euro per år utöver de skatter som tas in på Åland, hur skall det hanteras vid ett övertagande av beskattningen?
Skall riket fortsätta betala ut en klumpsumma till Åland utöver skatterna?
Skall Åland betala riket en klumpsumma för att riket tar hand om utrikesförvaltning, gränsbevakning med mera sådant? Varifrån tar vi de pengarna?
Vi vet att Åsub inte godkände den syn man från rikets sida kom med i Turunen–Eriksson-kommittén. Om nu Åsub gör upp olika scenarier för hur det kan se ut på Åland med helt eller delvis egen beskattning, hur vet vi att basen är sådan att man kan få rikssidan med på noterna?
Risken är stor att Åsub och en statlig utredning skulle komma till olika resultat. Och vad vet vi då?
Självfallet skall detta utredas ordentligt. Självfallet skall det göras av Åsub. Men när det är gjort kunde man kanske fråga om utredarna på rikssidan har några invändningar. Bara så att vi vet.
