SÖK
MENY
Gallupen gav ett tydligt besked till makthavarna
Det senaste gallupresultatet är en tydlig signal i kommunfrågan: det viktigaste är en likvärdig service. Men det finns ingen universallösning, och så länge känslorna får styra är frågan om kommunerna och den service de tillhandahåller en gordisk knut.
De nästan 500 deltagarna i månadens Åland gallup gav ett tydligt besked: service går före kommungränser.
Det är inte en långsökt tanke att de senaste veckornas uppståndelse kring rapporten om förslag till kommunala inbesparingar har färgat gallupresultatet. För de allra flesta, 87 procent, är jämlik skola, äldre- samt barnomsorg det viktigaste framom närheten till administration och kommunkansli. Det är gemensamt för de som sympatiserar med samtliga partier, och även de som är osäkra på vilket parti de tänker rösta på i kommande val. Det är den enda frågan är det råder samstämmighet.
Om den kommunala ekonomin tryter vill fler än hälften se ett Åland där kommunerna blir färre men med ett helhetstänk. Det är svårt att läsa resultatet som något annat än en opinionssvängning till förmån för en större kommunreform.
Om det sedan reder ut de ekonomiska utmaningar som det kommunala fältet kämpar med är däremot en annan fråga. Ett av de viktigaste syftena med förra regeringens reformförslag var att skapa en mer likvärdig social service eftersom de större enheterna helt enkelt skulle kunna dela på kostnaderna och därför minska de årliga upp- och nergångarna i budgetarbetet. Det har man, åtminstone på ett område, lyckats åstadkomma genom kommunförbundet KST, kommunernas socialtjänst. De inbesparingar som en kommunreform kan bidra med löser knappast den ekonomiska situationen som helhet.
I gårdagens Nya Åland intervjuades kansli- och kommunminister Harry Jansson (C) och den förra regeringens kommunreformsarkitekt Nina Fellman (S). Ingen av dem är förvånad över resultatet, men de har olika utgångspunkter i sina resonemang.
Nina Fellman gör analysen att förra mandatperiodens hetaste fråga nu inte är lika känslomässigt laddad, och att folk har vant sig vid tanken på kommunsammanslagningar. Hon menar också att när människor ställs inför valet mellan inbesparingar i servicen eller en ny kommunkarta så prioriterar folk servicen.
Harry Jansson menar att frågorna är ställda på ett sådant sätt att folk dras till att välja en kommunreform. Det finns dessutom juridiska hinder för en större ordnad kommunreform som inte bygger på frivillighet, en kunskap som gallupdeltagarna saknar, enligt kansliministern.
En kommunreform som leder till inbesparingar skulle troligtvis på sikt leda till färre och större serviceenheter – därför går det inte att ställa båda alternativen direkt mot varandra. Det går att stärka den kommunala ekonomin så att Åland kan fortsätta med nuvarande kommunkarta i all evighet. Men det går knappast att göra det och samtidigt minska det offentliga Ålands ekonomiska underskott.
Vill beslutsfattarna bygga ett Åland för framtiden är det svårt att ha allt för många heliga kor.
Just argumentet att en ordnad kommunreform inte är genomförbar på grund av juridiken är däremot ihåligt. För bara några veckor sedan öppnade landskapsregeringen för att göra just detta.
Enligt lagförslaget om så kallade kriskommuner vill landskapsregeringen ha tvingande lagstiftning för de som klassas som kriskommuner. Kruxet är ju att en sammanslagning kräver minst två parter, i den bästa av världar en kommun med stark ekonomi som tar sig an en i kris. Det borde väl rimligtvis vara tvingande i samma utsträckning som ett försök att rita om hela kartan på en gång. Jansson erkände i samband med Nya Ålands uppmärksammande av förslaget till kriskommunlagstiftningen att det är komplicerat men att regeringen ändå måste försöka. Det är med andra ord så att den politiska viljan för ett helhetstänk saknas, eftersom juridiken borde sätta käppar i hjulen oavsett om man tittar på två kommuner eller sexton.
Känslorna har alltid styrt kommunfrågan, så är det nog fortfarande. Men nu är det inte längre ett förslag om att bryta status quo för något så diffust som ett svagt bokslut. Nu presenterade landskapsregeringens arbetsgrupp en lista på föreslagna serviceförsämringar som kan bli verklighet, som i viss mån kanske måste till för att rädda de små kommunernas ekonomier.
Och när kommungränser ställs mot större grupper i daghem och skola, eller färre elevassistenter och minskad personaltäthet på äldreboenden så blir alternativet konkret. Och då prioriterar ålänningarna annorlunda än vad man gjorde förra gången.
Det bör också påminnas om att inget alternativ är en mirakelkur. En helhetsreform räddar inte ekonomin utan att det kanske också blir försämringar. En kriskommunlagstiftning löser inte de strukturproblem som finns.
Men gallupdeltagarnas överväldigande stöd för att servicen bör gå först är nyttig färdkost för beslutsfattarna.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
