Friskast i landet, men bättre kan det bli
Ålänningarna inte bara lever längst i landet, vilket en undersökning visade för något år sedan. De är också friskast.
Man kan förmoda att det ena är en följd av det andra.
Undersökningen som Nya Åland skrev om i torsdags är självfallet glädjande. Men inte utan mörka moln.
Av eleverna i klass 8 och 9, ungdomar mitt i tonåren, sökte drygt var femte hjälp för depressiva symptom år 2013. Så var det inte förr, för ett par generationer sen. Förklaringarna är fler. I den mån unga mådde dåligt förr så noterades det antagligen inte. Det skulle mycket till för att drag av ångest och depression skulle tas på allvar.
Men framför allt såg världen helt annorlunda ut. Den stress inte bara ungdomar utan också vuxna utsätts för i dag är av ett helt annat slag än tidigare. Att ständigt vara uppkopplad, ständigt ha något på gång, inte tillåtas göra ingenting och bara ha tråkigt. Det ställer enorma krav på unga människor, som ännu inte har lärt sig vad de själva vill, var de drar gränser. Kanske måste vi förlita oss på att dagens unga vet bättre och kan stöda sina egna barn på ett annat sätt i och med att de själva har växt upp med denna ständiga uppkoppling.
Inte heller de vuxna generationerna klarar sig utan antidepressiva medel. Av gruppen över 65 år hör 12 procent hit och av gruppen 25 – 64 år 10 procent. Hur ser det ut på andra håll när ålänningarna, som är friskast, behöver medicinera i den utsträckningen? Man kan anta att många gamla människor känner sig ensamma och därför behöver något mot depression. Men också de i aktiv ålder har problem. Detta trots att föreningslivet blomstrar, nätverket är tätt, alla känner alla, allt sådant som får folk att må bra!
Fallen av bröst- och prostatacancer ökar. Förklaringen är screeningarna, som leder till att cancer upptäcks i större utsträckning än tidigare. Men låter det helt logiskt? Betyder det att folk tidigare har dött utan att cancern har upptäckts? Med prostatacancer kan det mycket väl vara fallet, den kan utvecklas mycket långsamt hos äldre personer. Kanske kan det vara samma med bröstcancer i vissa fall.
Lungcancern ökar hos kvinnor, vilket inte är överraskande. Rökning har inte varit vanligt bland kvinnor i mer än några generationer.
Litet överraskande är däremot påståendet att många av de vanligaste hälsoriskerna är kostrelaterade. Att det har varit så, ja. Men att det är så fortfarande? Här skulle det vara intressant att ha en uppdelning i åldersgrupper. Är det någon skillnad mellan generationerna, mellan dem som håller sig i form för att orka med och dem som anser att ”så här har jag alltid gjort och inte mått dåligt av”.
Informationen numera om vad som är bra och vad som är mindre bra är så riklig, så man skulle tro, åtminstone hoppas, att det sätter spår också i hälsan. Eller har det gått till överdrift med alla nya dieter, som ploppar upp som svampar om hösten, så att folk inte längre orkar hålla reda på vad som är bra och vad inte?
En faktor i den riktningen kan vara fisk. Fisk har under århundraden hört till basfödan. Med stigande välstånd har kött trängt undan fisken alltmer. Om det är en kostrelaterad hälsorisk så finns det all anledning att ändra på den saken. Vi bor trots allt mitt i havet!
