SÖK
MENY
Friktionsfri lågprismusik: kassako för streamingtjänst
Jag skrev i en ledare i april om strömningsjätten Spotify och hur de ökar sin vinst genom att styra in lyssnarna på billig bulkmusik producerad av anonyma studiomusiker, på uppdrag av Spotify självt.
Att det fungerar så avslöjades redan 2022 av en grupp grävande journalister på Dagens Nyheter – Spotifys grundare är ju svenskar – med Linus Larsson i spetsen. Den amerikanska musikjournalisten Liz Pelly utkom i sin tur i år med boken ”Mood Machine – The Rise of Spotify and the Costs of the Perfect Playlist”. Det är en inte alltid lättläst, men faktabaserad och detaljerad bok, som bygger vidare på DN-journalisternas rön.
Enligt Liz Pelly var Spotifys grundare, Daniel Ek och Martin Lorentzon, aldrig några idealister som brann för att sprida musik till fansen och göra det möjligt för lyssnare att upptäcka ny musik, så som de själva ville låta påskina. De var reklamkillar, som kom på att man kunde locka användare med musik för att kunna sälja på dem reklam. Metoden att fylla spellistorna med billig beställningsmusik började tillämpas kring 2017, när Spotify tröttnade på att betala skivbolagen och musikförlagen stora summor i royalties för musik skapad av riktiga artister, samtidigt som bolaget självt knappt gick runt.
Att det lyckades så bra har att göra med att så många av oss är vad Spotify kallar för ”lean-back listeners”, slölyssnare som är nöjda med att klicka på en spellista för att ”fokusera”, ”träna”, ”varva ner”, eller vad det må vara. Som Liz Pelly summerar det:
”Varför skulle de betala hela royalties om användarna bara lyssnade med halva örat?”
Hon citerar en före detta Spotify-anställd som jobbade med att sammanställa spellistor, och som beskriver uppdraget som att ”minska friktionen och det kognitiva arbetet” för användarna. Bolaget satsade på något de kallade Perfect Fit Content (PFC), och spellistredaktörerna blev först uppmuntrade, senare pressade att fylla spellistorna med utfyllnadsmusik producerad på uppdrag av företaget. PFC hänger samman med företagets mål att inte bara förse användarna med den musik de frågar efter, utan att styra in dem på att efterfråga den musik som ger mest vinst för Spotify. Liz Pelly citerar Gustav Söderström, produktchef på Spotify, när han talar om bolagets långsiktiga mål med ”självkörande musik”, alltså musikrekommendationer som uppdateras i realtid utifrån insamlade data, utan att användaren behöver göra någonting.
Låter det som en dröm? Eller låter det som den musikaliska motsvarigheten till en trist lunchtallrik? Lite godsaker på toppen som lockar, men därunder: bara smaklös isbergssallad.
Det finns alternativ. Efter publiceringen av Liz Pellys bok passade Dagens Nyheter på att intervjua några svenska musikprofiler om hur de gör för att hitta ny musik, och kanske finta sig förbi strömningstjänsterna. De tipsar om radioprogram som Kalejdoskop, Rendezvous och Folkmusiken i P2, och sajter som Rate your music, amerikanska Bandcamp, som fungerar som en e-handelsplattform för artister och skivbolag, och den likaså artistdrivna Soundcloud.
Vill du ha just en musikapp (och bedömer att Apple, Amazon och Youtube ser ut att klara sig utan din hjälp) så kan du titta närmare på exempelvis Tidal, Deezer och Qobuz (som även innehåller mer klassisk musik och jazz än de övriga).
Det kommer an på oss som lyssnar att inte bara falla för det friktionsfria, tillbakalutade och självkörande. Annars har vi snart bara isbergssalladsmusik kvar.
