DELA

Förvaltning efter ansvar, inte befolkningsmängd

Åland har en stor offentlig sektor. Det beror inte på slösaktighet, ineffektivitet eller lathet, utan på att självstyrelsesystemet kräver att vissa saker ska göras.
Världens största offentliga sektor. Dyrare service än någon annan stans. Uppsvullen som ett russin i mjöd. Ineffektiv, byråkratisk och styv.
Detta är bara några av epiteten som brukar drabba den åländska offentliga förvaltningen, inte bara på landskapsnivån utan också i kommunerna.
Man framhåller det närmast som en självklarhet över alla partilinjer att det minsann finns en hel del att spara på inom förvaltningen, om man bara gjorde det på rätt sätt. Orsakerna står att finna i dåliga ledare, slappa anställda, usel politisk styrning och allt möjligt annat som någon annan gjort.

Det man sällan kommer ihåg är den viktigaste orsaken till att åländsk offentlig sektor är både större och dyrare än för en kommun av motsvarande storlek i Sverige eller Finland – nämligen självstyrelsen.
Det är självstyrelsesystemet som kräver en stats förvaltning, lagstiftning, övervakning och verkställighet på en nivå långt över vad befolkningstalet och ibland den tillgängliga kompetensen har förutsättningar att bära.

Det är det lilla, lilla åländska samhället som gör att system som kräver volym blir dyra per capita.
Ju mer självbestämmande vi har, desto dyrare blir det. Ju mer makt lagtinget och landskapsregeringen får, desto dyrare blir det. Ju högre grad av specialisering, desto fler människor behövs.

Med detta inte sagt att självstyrelsen inte ska utvecklas. Inte heller att det är dåligt att vi har den. Tvärtom. Ålands självstyrelse är ett fantastiskt system, både som minoritetslösning och bevisligen för den åländska befolkningens välstånd.
Men när Åland ska bära kostnaden för människor som ska bereda lagar, implementera och verkställa dem utan att vara sämre än andra lagstiftande områden, då finns det som saker som inte går att pruta på bara för att det berör få människor.

Inom vissa delar av förvaltningen är man allvarligt underbemannad. Inom vissa avdelningar och verksamheter är personalen slutkörd för att allt färre människor ska sköta samma jobb eller mera.
I en stor organisation som landskapsförvaltningen finns alltid utrymme för förbättringar, effektivering och sparsamhet, men det borde vara en kontinuerlig process, snarare än något man ryckvis tar till för att möta lågkonjunkturer.
Och sådana sparpaket måste utgå från vad man vill och måste få gjort.

Både landskapsförvaltningen och de åländska kommunerna håller i dag en hög servicenivå, inte sällan bättre än i riket. I några enstaka frågor har vi det sämre på Åland än i riket. Det är ett bra betyg för självstyrelsen. Prislappen är självklart högre här, men det inte lata byråkraters fel, det är inte slösaktiga politikers fel och inte heller något enskilt partis fel.
Det är ansvaret för Åland som kostar.

Utan att på något sätt förklena förmågan och kunskaperna på Åland är det något man borde ta i beaktande när man nu diskuterar övertagande av nya kompetensområden. Det kommer att kosta, och det är inte självklart givet att kompetensen finns här.
Och det är inte tjänstemännens fel.

Nina Fellman

nina.fellman@nyan.ax