Försvagade lantrådets utspel Löfström i förhandlingarna?
Varför blev lantrådets utspel om att Mats Löfström borde byta riksdagsgrupp så omdebatterat?
Regeringsförhandlingarna pågår som bäst i Helsingfors, men för första gången på 40 år utan Svenska Folkpartiet. Det fick lantrådet Camilla Gunell att i Nya Åland uttrycka sin önskan om att Ålands riksdagsledamot Mats Löfström borde lämna den svenska riksdagsgruppen för att i stället ansluta till regeringspartiet Centerns dito.
En uppmaning baserad på taktiken att Åland inte har råd att sitta i opposition mot regeringen i Helsingfors. Men också en kontroversiell uppmaning.
Uttalandet spreds snabbt i riksmedier, och väckte stor uppståndelse. Experter tyckte till. Åländska politiker tyckte till. Löfström slog ifrån sig.
Och lantrådet insåg att hon sagt något hon inte borde sagt i offentligheten, och meddelade i tidningen Åland att hon blivit felciterad. Nästa dag sa hon till Nyan att hon inte alls blivit felciterad. Den krishanteringen har inte varit den bästa, så att säga.
Men varför är detta då så känsligt? Visst, det är snurrigt när det socialdemokratiska lantrådet råder en centerpolitiker att byta grupp till just Centern, samtidigt som åländsk centers ordförande, Harry Jansson, tycker att Löfström ska sitta kvar i den svenska riksdagsgruppen. Men det är inte det.
I stället kan man misstänka att det finns något annat som gör det hela så känsligt. Vad? Utskotten.
För Åland är det bäst om den åländska riksdagsledamoten sitter i grundlagsutskottet. Det gjorde Elisabeth Nauclér den gångna perioden, och det önskar Löfström göra under denna.
Men med SFP i opposition och därmed utan regeringspost, blir platsen viktig också för SFP att inneha. Och den svenska riksdagsgruppen lär bara få en plats. Så för att få den platsen måste Löfström ha något att förhandla med.
Politik är ett rävspel, där det gäller att vara tuff. Genom att ha en övergång till centergruppen i bakfickan som ett potentiellt vapen skulle Löfström haft en väg att förhandla sig till den åtråvärda utskottsplatsen.
Efter Gunells utspel var han i stället tvungen att deklarera sin lojalitet till den svenska gruppen. Där försvann ett vapen i Löfströms förhandlingsarsenal. Och där minskade chanserna till grundlagsutskottet rejält.
Nu har Löfströms goda kontakter med Centern, enligt honom själv, ändå lett till en inbjudan från blivande statsminister Sipilä att sitta med på Centerns gruppmöten när frågor med Ålandsintresse ska avhandlas. Det är väldigt bra.
Men frågan är hur det går med utskotten, och en närmare kontakt med det verkliga beslutsfattandet? Det återstår ännu att se. Rykten från Helsingfors gör gällande att Löfström trots allt har god chans att få sitt grundlagsutskott, tack vare interna uppgörelser inom SFP.
Det finns ytterligare en dimension av den här ”affären”, den lokalpolitiska. Man kan fråga sig om de åländska politiker som nu närmast förnärmat tar avstånd från lantrådets uttalande skulle gjort det med samma eftertryck om det inte vore lagtingsval till hösten. Om svaret är ja, är det knappast mycket snyggare än lantrådets eget utspel.
Förhoppningsvis slutar hela den här kalabaliken ändå i att Löfström sitter i grundlagsutskottet när den nya självstyrelselagen ska behandlas, att hans goda kontakter med andra partier leder till för Åland goda ting, och att förhållandet mellan riksdagsledamoten och lagtingspartierna förblir goda.
Det behöver Åland de närmaste fyra, viktiga åren.
