DELA

Första steget taget – låt det inte bli det sista

I fredags presenterade den första av grupperna som jobbar med samhällsreformen sitt förslag för ny social omsorg. Det är ett lovande första steg, men utvecklingen får inte stanna där.
Det var synnerligen nöjda anleten på Barbro Sundback (S) och Runar Karlsson (C) när de presenterade sitt förslag till ny samordning mellan kommunerna kring den sociala omsorgen, minus barn- och äldreomsorg. Uppenbart är att arbetet i gruppen skett både i hög fart och med god inställning från samtliga parter.
Förslaget de presenterade låter också vid första anblicken (hela rapporten till regeringen blir offentlig först i dag) mycket lovande. Det känns som att gruppen lyckats med det svåra att lägga regionaltänket åt sidan och i stället fokusera på att ge alla ålänningar en så god omsorg som möjligt för de pengar som omsorgen i dag kostar.
Säkert kommer protester att höjas mot delar i förslaget, framför allt mot att den nya myndigheten kommer att ha sitt säte och merparten av verksamheten i Mariehamn och att Mariehamn och Jomala tillsammans kommer ha majoritet i det kommunfullmäktige som ska basa över organisationen.
Icke desto mindre är det fint att se att Sundback och Karlsson hittat fram till ett både spännande och modernt förslag, sina grundläggande övertygelser om kommunstrukturen till trots.

För skillnader mellan Centern och Sossarna finns det, vilket blev alldeles tydligt när de två pratade om fortsättningen, det som inte finns med i förslaget. Sundback ser gärna att äldreomsorgen förs in i den nya myndigheten i ett andra steg, medan Karlsson där sätter ned klackarna och säger att det räcker med det som nu läggs fram.
På ett sätt har båda rätt. Också äldreomsorgen behöver samordning. I dag finns lediga platser i flera kommuner, medan det är trångt i andra. Samtidigt är det också rätt av Runar Karlsson att påpeka att man måste ta samhällsstrukturreformen steg för steg, att för stora munsbitar riskerar att stjälpa hela projektet.

Ändå: det är viktigt att arbetet inte stannar efter att de grupper som nu i snabb takt ska lägga fram sina betänkanden på några få områden är klara och lagtinget sagt sitt.
Det behövs en genomsyn på fler områden, äldreomsorgen är som sagt ett, skolan kan vara ett annat.
Om man dessutom har just den utgångspunkt som Sundback och Karlsson tagit och talat sig varma för, den som inte utgår från ekonomisk vinning första hand utan från samhällsservice till medborgarna, kommer man snabbt fram till just detta.
I dagens Åland med alla sina kommungränser som hinder för medborgarnas valfrihet och dåliga anpassning till dagens rörlighet, finns mycket att göra för att göra livet lättare och bättre för medborgarna.
Ta barnomsorgen, till exempel. Många bor i dag i en kommun, men arbetar i en annan. Om de fick välja vilket dagis som passar bäst, det nära hemmet eller det nära arbetet, skulle vardagen bli lättare för många.
Lite paradoxalt är det att borgerliga Centern ofta är mest emot denna valfrihetsreform, medan Socialdemokraterna driver på. I Sverige och på de flesta ändra ställen är det ju som bekant tvärt om.

Samhällsstrukturreformen är den viktigaste reformen för Åland på många, många år. Det handlar om att uppdatera en eftersatt byråkrati med effektiva e-lösningar. Men lika mycket handlar det om att anpassa samhällsapparaten efter sina medborgare. I dag bor, lever och dör man inte längre på samma ställe.
Sundback och Karlsson har med sitt arbete tagit första steget mot ett nytt, modernt offentligt Åland, oavsett om det till slut blir en, tre eller sexton kommuner.
Men låt det inte bli det sista.

Jonas Bladh