Fördomar gjutna i cement i leksakernas värld
En flicka är en prinsessa. En pojke är en riddare. En flicka gillar rosa fluff, en pojke gillar vapen. En flicka leker med dockor och husgeråd, en pojke leker med actionfigurer och konstruktioner
Exakt så stereotyp är verkligheten i en leksakskatalog nära dig. Inte nog med att sidorna med prylar är färgkodade så att man genast ser vad som är för flickor och vad som är för pojkar. Det finns dessutom en innhållsförteckning som upplyser om vilka grejer som är för flickor och vilka som är för pojkar och var man kan hitta dem.
Kanske för att far- och morföräldrar kanhända kan missa och köpa fel.
Just den katalog som kom denna gång är tyvärr inget lysande undantag. I leksaksvärlden existerar inget genusperspektiv, ingen distans, inga förändringar. Marknadsföringen är stenhårt inriktad på ålder och kön, och på att med alla medel befästa alla könsroller som får flickor och pojkar att konsumera mer, och olika.
Inte ens verkligheten ser längre ut som en leksakskatalog. Till och med små barn ställer sig i dag frågan varför bara flickor får leka med dockor, och varför bara pojkar får ha lasersvärd i katalogernas glassiga värld.
Att utkräva ansvar och förändring av dem som säljer och marknadsför saker till våra barn är förmodligen lönlöst. Det är alltid någon annans ansvar det där, och man har på det lokala planet bara en logga på baksidan av katalogen, och… ja, ni vet.
Som konsument, däremot, kan man göra skillnad. Man kan kasta den förbaskade katalogen i soporna innan ens barn får tag på den och förleds att tro att den lilla pojkens passion för gosedjur och kaffebryggare i plast är onaturlig, eller att goth-tjejen i vardande borde satsa mer på pasteller och rosetter för att passa in i mönstret.
Den som nu kommer och påstår att det är så här det ser ut i verkligheten, att tjejer vill ha dockor och killar vill ha bilar, den får faktiskt tänka till. Det som är har vi gjort det till. Vi vuxna pressar in barn i mallar som vi tror på och förväntar oss, marknadsföring och profithunger förstärker stereotyperna utan annat syfte än att göra barn, särskilt flickor till goda konsumenter.
Inte vore det väl för mycket begärt att åtminstone låta bli att poängtera att vissa spel och leksaker är för killar, som om flickornas små hjärnor inte ens förmår omfatta ett Monopol-spel. Och så frågar sig folk om det inte ändå är kvinnorna det är fel på när 87 % av ledamöterna i stora bolags styrelser fortfarande är män.
Nej, nu måste det blir förändring. För egen del åker varenda leksakskatalog med samma stenålders, förtryckande och förnedrande budskap, för både pojkar och flickor, direkt i pappersåtervinningen där de hör hemma.
Kom igen med en katalog som vänder sig till barn och individer snarare än till dammiga 1950-tals-dockor, och jag ska handla extra mycket för att stöda den leksaksbutik som ids och vågar.
Det kunde vara så enkelt som att gruppera om grejerna enligt genre. Under Dockor kunde alla sådana komma, från babydockorna till tamagotchin till Batman-figuren till rollspelsfigurerna, alla i grunden samma lek. Varför kunde inte grabb-dockorna kallas dockor? Det är ju den funktionen de har, som bärare av ett barns fantasi.
