SÖK
MENY
Förblindad av moralisk övertygelse?
”Cancel culture” har problematiserats i eran av sociala medier-uthängningar.
På en individnivå kan den vara problematisk. Men den riktiga faran är att man fastnar vid individen, nöjer sig med symbolhandlingar och inte går på djupet av förändring.
Ett brev undertecknat av 150 författare, filosofer och journalister publicerades förra veckan i tidningen Harpers Bazaar. De ställer sig kritiska mot vad de kallar ”cancel culture”, det vill säga en begränsning av yttrandefriheten där fördömande moraliska attityder och tryck för ideologiskt likatyckande försvagar den öppna debatten.
Intoleransen mot oliktänkande anser de utmynna i uthängning på sociala medier och de oroas över en ”tendens att förminska komplexa policyfrågor till förblindande moralisk övertygelse”.
Det öppna brevet har undertecknats av inflytelserika namn såsom Noam Chomsky, Margaret Atwood och Gloria Steinem. Det har fått kritik för att vara ett resultat av ”tunnhudad privilegium” men också för att listan av undertecknare inte är helt oproblematisk.
En av de som skrivit under är författaren JK Rowling som tidigare i år varit involverad i en debattstorm om huruvida transkvinnor får och kan räkna sig som kvinnor. Rowling har kallats respektlös och transfobisk men har själv sagt att hon tagit ton för att skydda kvinnor.
Rowling-exemplet visar på ett intressant dilemma inom yttrandefriheten. Hur långt kan man yttra sin åsikt innan det inkräktar på någon annans frihet?
Den brittiska filosofen John Stuart Mills ägnade mycket tid åt att dryfta det fria uttrycket och drog gränsen vid potentiellt skadliga yttranden. ”Den enda syftet i vilken makt rättfärdigt kan användas över en medlem av ett civiliserat samhälle, mot dennes vilja, är för att förhindra att någon annan skadas”, skriver han.
Det klingar samstämmigt med författaren Robert Jones Jrs bevingade citat: ”Vi kan vara av olika åsikt och ändå älska varandra, så länge som din avvikande åsikt inte är rotad i mitt förtryck eller en förnekelse av min mänsklighet och rättighet att existera”.
Denna definition skulle alltså tala emot Rowlings möjlighet att uttrycka sig fritt, eftersom det förnekar transkvinnors mänskliga rätt att identifiera sig som just kvinnor.
Men hur stort ska straffet bli för den som har en potentiellt skadlig åsikt som kränker någon annans rättighet? Det är en ny dimension av yttrandefriheten som seglat upp i kölvattnet av den globala sociala medievågen. Med en knapptryckning skickas individers åsikter runt världen på några sekunder. Det pratas om ”virtuella” mobber som genom att göra videoklipp och inlägg virala får människor exempelvis sparkade från sina jobb.
I vissa avseenden är det behövligt och effektivt. Här står fallet Harvey Weinstein ut som ett exempel på när uthängning på sociala medier är ett potent verktyg när andra vägar misslyckats.
I vissa avseenden är det problematiskt. Det finns exempel där det sociala straffet känns oproportionerligt mot brottet. Ett uppmärksammat fall nyligen är incidenten mellan en svart fågelskådare och en vit kvinna i en park i New York. Mannen lade upp en video av kvinnan där hon hotar att ringa polisen för att han bett henne koppla sin hund. Videon blev snabbt viral och konsekvenserna var drabbande för kvinnan som senare bett om ursäkt för sitt agerande.
Mannen ifråga, Christian Cooper, vägrar nu att delta i åtalet mot kvinnan med tanke på att hon redan förlorat sitt jobb och sitt rykte. Han konstaterar också att det är ett misstag att fokusera på den enskilda individen för att få till en strukturell förändring.
Där sätter Cooper fingret på en viktig sak att ha i åtanke gällande den så kallade ”cancel” kulturen.
Det finns en skillnad på individer och strukturer och det finns en skillnad på djup och ytlig förändring. Om vi vill få till stånd riktig förändring och addressera svåra saker som rasism, sexuellt utnyttjande och transfobi måste vi gå på djupet.
Det finns exempelvis ekonomiska och PR-relaterade incitament för företag att sparka enskilda anställda som uttalat sig rasistiskt i sociala medier, men betyder det att de kommer titta över sina policyn för att göra sin arbetsplats mer jämlik? Knappast.
”För aktivister så finns det en fara i det billiga socker-ruset av åtgärder som görs för syns skull (…) Högafflarna läggs ner, men företagskulturen bibehålls.” Det skriver Helen Lewis i The Atlantic.
Mycket kan sägas om det öppna brevet som Harpers Bazaar publicerade, men en poäng gör de som är relevant i skenet av högaffel-mentaliteten. Vi kan bli förblindade av moralisk övertygelse, nöja oss med symbolhandlingar och enskilda individers fall och därmed missa möjligheter till riktig, varaktig förändring.
