Förbjud dödsfällorna från vägarna
När den europeiska krocksäkerhetsorganisationen EuroNcap testade krocksäkerheten hos en modpedbil var resultatet förskräckande.
Mopedbilarna blir allt fler på vägarna. De små, plastiga bilarna med triangeln på bakändan syns lite över allt. Ett verktyg för ungdomens frihet.
Men det finns en baksida. Dels är mopedbilarna kraftigt överrepresenterade i olycksstatistiken.
Dels är de livsfarliga.
När EuroNcap, krocksäkerhetsorganisationen som ägs av trafikverk i en rad europeiska länder, för första gången testade fyrhjuliga fordon (gruppen som mopedbilarna tillhör) var resultatet minst sagt förskräckande.
Testet utfördes på samma sätt som ”vanliga” bilar testas. Dels ett frontalkrocktest där bilen, i 50km/tim, möter ett objekt som väger lika mycket som bilen. Det andra testet består i ett sidokrocktest som simulerar att bilen kanar med sidan in i en balk.
Mopedbilen som testades var av märket Ligier, ett av de populärare märkena. Så här skriver EuroNcap om resultatet:
”Dörr- och vindrutestolparna separerades nästan av smällen. Fiberglasområdet vid förarens fötter var kraftigt skadat och det stod klart att det nått sin gräns och inte skulle klara en kraftigare krock. I sidokrockstestet lossnade förardörren och bakluckan öppnades. Fordonet har trepunktsbälte, men i frontalkrocken lossnade det övre fästet från dörrstolpen. Testdockan var då lös och alla kroppsdelar var då utsatta för ökad risk av dödlig skada. Huvudet slog i ratten och det var en hög risk för dödlig skada.”
Men det stannade inte där. Också utformningen av säkerhetsbältet är dåligt, liksom förarstolen. I frontalkrocken kollapsade stolen, vilket ledde till att dockan sjönk genom höftdelen av säkerhetsbältet och ned under ratten. I sidokrockstestet lossnade förarstolen från sina fästen.
Kort sagt: ingen vill krocka i en mopedbil.
Anledningen till att mopedbilen får ett så uselt resultat i testet är dess konstruktion av plast och aluminium. Den har heller ingen krockbur som en normal bil har. Anledningen är vikt. Mopedbilarna varken får eller kan väga mer än de gör. De får inte för regelverket, och de kan inte för då skulle de dra mer bränsle och därmed tappa ett av de viktigaste försäljningsargumenten.
En vanlig bil skulle aldrig kunna säljas med samma avsaknad av säkerhetsfunktioner. en bil utan deformationszoner är osäljbar. En bil utan krockkuddar är detsamma.
Mopedbilarna borde vara det, men fram till EuroNcaps test har de kunnat flyga under krocktestradarn. Det går inte längre.
I Ålands radio berättade Stefan Karlsson, skadereglerare på Ömsen, i fredags om hur försäkringsbolagen ser en ökad risk med mopedbilarna. Av de 84 mopedbilar som 2012 fanns registrerade på Åland var 32 procent involverade i olyckor. En otroligt hög siffra. Enligt Karlsson är det en kombination av säkerhetsbrister i bilarna och trafikkunskapsluckor hos förarna.
Men, säger den skeptiske, är det inte lika illa med vanliga mopeder? Jo, det senare stämmer lika bra. Många 15-16-åringar har inte den trafikkunskap de borde ha för att vara i trafiken. Men det finns skillnader.
En mopedbil säljs och uppfattas som en bil. De som kör mopedbilar får en inbillad känsla av säkerhet tack vare karossen och storleken. Det har inte den som sitter på en vanlig moppe.
Också andra bilister uppfattar mopedbilar och vanliga mopeder olika och tar olika beslut utifrån dessa uppfattningar. Det kan förvisso inte lastas mopedbilarna, men ska räknas in i den totala bedömningen.
Mopedbilarna är inte säkra, men ger en falsk känsla av säkerhet. Om de hade behandlats som vanliga bilar med de krav på säkerhetsutrustning, både passiv (krockskydd) och aktiv (till exempel krockkuddar) hade ingen trafiksäkerhetsmyndighet av rang godkänt dem.
Därför är det dags att plocka bort dödsfällorna från vägarna.
