Föräldraledigheten hindrar kvinnor från att bli chefer
Det ojämlika uttaget av föräldraledighet ger sämre chefer och är ett hinder för kvinnor att göra karriär, menar fackförbundet Ledarna.
Annika Elias , ordförande för Ledarna, Sveriges fackliga organisation för chefer, skrev på DN Debatt i fredags om ojämlikheten mellan kvinnor och män när det gäller chefsposter. I Sverige är blott 30 procent av cheferna kvinnor.
Ledarna ger inom kort ut en utredning där man kommer till slutsatsen att en av de stora anledningarna till snedfördelningen av makten är att kvinnor i mycket högre grad än män är föräldralediga. Elias skriver: ” I dag stannar 9 av 10 kvinnor som är chefer hemma längre än 6 månader vid föräldraledighet, medan knappt 1 av 10 män är lediga från chefsjobben mer än 6 månader.”
Ledarnas lösning på problemet är att dela föräldraförsäkringen jämnt mellan könen. Elias igen: ” En individualiserad föräldraförsäkring är viktigt för att inte gå miste om kompetens. Även då kan förstås enskilda välja att dela ojämnt på tiden. Men det finns ingen anledning för skattebetalarna att subventionera det.”
Frågan är inte ny, och inte enbart svensk. Också i det åländska näringslivet – och för all del offentlig sektor – är situationen liknande. Manliga chefer utgör en stor majoritet också här.
Inte heller på Åland är uttaget av föräldraledighet särskilt jämställd. Av föräldrapenningen tog de åländska männen 2011, enligt en rapport från landskapsregeringen och Åsub, ut endast 5,1 procent.
För att ytterligare lägga sten på bördan har vi också hemvårdsstödet som används flitigt – av kvinnor. Enligt Åsub ligger mäns uttag av hemvårdsstöd under perioden 2007 till 2014 på mellan fem och åtta procent av det totala uttaget.
Vad gör då detta? Enligt Annika Elias på Ledarna gör detta att vi ser på ”chefspotential utifrån kön, inte kompetens, där alla kvinnor – oavsett om de skaffar barn eller inte – ses som riskarbetskraft i högre utsträckning än männen.”
Det ger också en snedfördelning där kvinnor hamnar efter i lönestrukturen. Senast i förra veckan presenterades siffror som visade att gapet mellan landskapsanställda kvinnor och deras manliga kollegor åter ökade ifjol. Kvinnor i landskapet fick då i medletal 81 procent av männens lön. Året före var siffran 90 procent.
I Ledarnas debattartikel pekar man på att det snedvridna uttaget av föräldraledighet ger en snedfördelning bland företagens chefsposter, och att företagen därmed går miste om en väldig massa kompetens hos de kvinnor som väljs bort som ”riskarbetskraft”.
Med de strukturer vi har i föräldraförsäkringen är det svårt att komma till rätta med problemet. Elias påpekar att incitament som ger ”bonus” till pappor som stannar hemma med barnen bara ger marginella effekter, men kostar skattepengar. I stället föreslår man alltså en kvotering av föräldraförsäkringen rakt av.
På Åland finns inte möjligheten att påverka föräldrapenningen lokalt. Däremot finns möjligheter att styra med hemvårdsstödet. I landskapsregeringen diskuteras en sänkning av det i de besparingsdiskussioner som nu pågår.
Mot bakgrund av dels Åsubs siffror, dels Ledarnas utredning och debattartikel, är det sunt. Och när det dessutom finns excellent barndagvård i de åländska kommunerna är frågan om valfriheten att välja hemvårdsstödet ska stå framför de stora samhällsproblem som det ojämna uttaget i föräldraledighet utgör. Både som kvinnofälla och som kompetensdränerare i näringslivet.
