För sent efteråt att rätta munnen efter matsäcken
Inga katastrofer blir roligare av att någon i efterhand kommer med ett ”Vad var det jag sade”.
Men man kanske kan ta lärdom till nästa gång. För det blir säkert bättre tider igen.
Det här handlar inte om den globala finanskrisen, även om man också i det fallet kan fråga sig när folk skall lära sig något av historien.
Det här handlar om simhallen i Godby, en satsning som har blivit förfärande dyr för kommunen trots att landskapet satsade det mesta av pengarna, 80 procent
Driften kostar alltför mycket. I år räknar man med 400.000 euro back. En summa som kommunen skall betala. Nu söker man ett nytt driftsbolag, men med tveksam framgång. Det finns två anbud, som båda har ansetts vara för dyra, men nu finns visst en vilja från anbudsgivarna att justera buden.
Hur blev det så här?
En del kan säkert bero på höga uppvärmningskostnader. Att utvecklingen skulle bli den den blev kunde man inte räkna med för 4-5 år sedan, när kalkylerna gjordes upp. Men man räknade med att inkomster och kostnader skulle gå jämnt upp. Det är vad man säger i dag.
Glädjekalkyler.
Man behöver inte ha väldigt gott minne för att komma ihåg diskussionerna från 90-talet och framåt om simhall i Godby och badhus i Mariehamn. Men är det någon som minns att förre lantrådet Ragnar Erlandsson (c) 1994 ansåg att en anläggning i Godby inte gynnar turismen och hela Åland som en anläggning i Mariehamn?
Han var lantråd, han hade ett ansvar för hela Åland. Senare blev han åter mer av finströmare. Han var inte den enda finströmaren i politiken på den tiden!
I Finström gav man aldrig upp planerna på en simhall, tvärtom byggdes de ut med ishall och skidtunnel. Samtidigt planerade man i Mariehamn ett badhus, som länge handlade om att bygga om Idrottsgården. Hur många av dem som i dag ser resultatet skulle föredra Idrottsgården? Men då var det väldigt jämnt för och emot bland politikerna. Där ser man hur svårt det är.
Finström ville ha sin satsning till norra Åland. Mariehamn höll på med badhuset, men det gick långsamt. Då kom budet att den som hinner först får landskapsstöd.
Så föreslog landskapsregeringen att Mariehamn skulle få stöd för badhus och Finström för sin satsning med ishall som första projekt. Det gillades inte i Finström så lagtinget ändrade det till att Finström fick pengar oberoende av vilken del av projektet som kom först. Det blev simhallen. Resten, ishall och skidtunnel, har vi inte sett något av ännu.
Och nu räcker underlaget inte till.
Vi som i tiden undrade om Åland har drabbats av elefantiasis är inte förvånade, men skulle vara väldigt mycket gladare om vi hade haft fel.
Nu finns simhallen i Godby. Nu finns badhuset i Mariehamn. Ingendera går med vinst eller jämnt upp. Men Mariehamn med fler invånare och mer pengar har kanske lättare att täcka glappet.
Även om hallen i Godby är tänkt för hela norra Åland så vilar det ekonomiska ansvaret på Finström. Finns risken att detta drar undan mattan för andra satsningar eller viktiga åtgärder? Borde kommunen rätt och slätt stänga simhallen?
Eller kan man kräva att landskapet, som i alla fall har betalat 80 procent av satsningen, tar över. För man måste väl utgå ifrån att landskapet inte hade satsat pengarna om man inte hade trott på projektet. Eller? Det finns ett ansvar där.
Eftersom politiker inte kan ställas personligen till ansvar för dumma beslut (förlåt nu, men det såg så ut redan från början) så är det skattebetalarna som får ställa upp. Som i så många andra sammanhang (hur blir det med Eckeröhallen?).
Förlåt om detta låter som ren och skär populism, men hur skall man uttrycka det?
Nu finns simhallen där. Den är fin, men kostar pengar. Det går inte att få den ogjord. Stänga är inget alternativ, eller hur? Så då måste den fyllas. Hur mycket skulle det kosta om landskapet lät alla skolbarn på norra Åland simma gratis? Och i rättvisans namn alla de andra också.
Något måste göras och vi kanske inte skall räkna med ökande turism just nu, med tanke på kronkursen. Så varför inte bjuda på det som redan finns.
