DELA

Folkets tv-kanal tål inte politisk reklam

Public service, pbs, ska inte vara politiskt färgat, det är grunden.
Genom att sälja reklamtid till ett politiskt parti bara veckor före valet skrev Ålands radio och tv:s (ÅRTV) vd Pia Rothberg-Olofsson inte bara om landskapet Ålands mediepolicy i fråga om opartiskhet, utan frånträdde också en public service-praxis som genomsyrat pbs runt om i Europa.
Styrelsen, liksom personalen, på ÅRTV togs på sängen av Nya Ålands avslöjande i fredags. När styrelseledamöterna insett att ett av sex partier i valet får köpa reklamtid kallades till ett krismöte, där vd:s beslut snabbt revs upp.
Nu ska styrelsen tänka igenom hur man ska gå vidare i frågan. Kanske kommer man att erbjuda alla partier att köpa tv-tid, kanske ingen. Men mest borde styrelsen fundera över hur man vill att det av folket ägda ÅRTV ska gå vidare.

Krisen i ÅRTV har väckt flera frågor. De två viktigaste är om det ska tillåtas propaganda under public service-paraplyet, och om produktion och distribution av sändningar ska ligga under samma tak.
Den första frågan torde vara enklast att svara på. För att Ålands radio och tv och dess journalister ska kunna utföra sitt public service-uppdrag ska man naturligtvis tacka nej till förfrågningar som den som kom från Socialdemokraterna. En offentligt finansierad verksamhet kan inte ta emot pengar från partier som fattar beslut om dess fortsatta existens.
Det upprop som redaktörerna på ÅRTV gick ut med i fredags är talande för den rädsla de, med alla rätt, känner inför risken att få politiska stämplar på sig. Att beslutet är illa genomtänkt och än sämre förankrat, både mot anställda och styrelse är bara förnamnet, och där faller ansvaret tungt på Radions vd Pia Rothberg-Olofsson.
Det må vara så att lagen tillåter samhällsinformation, och det är ett svårdefinierat begrepp. Men Rothberg-Olofsson har också andra styrdokument att följa när hon ska driva ÅRTV, och de är tydligare. När sedan kunden i detta fall, Socialdemokraternas ordförande Camilla Gunell, säger klart och tydligt att det handlar om politisk reklam (tv i stället för affischer) så framstår beslutet än märkligare. Man undrar om vd alls frågat Socialdemokraterna om vad de ska sända.

”Sosse-tv-gate” ger som sagt också liv till en annan fråga; ska produktion och distribution liga i sama bolag? Självfallet inte. Risken för intressekonflikter som denna är uppenbar, och de eventuella kostnadsbesparingar man gör genom att ha de båda verksamheterna under samma tak är inte en tillräckligt stor anledning till att fortsätta på samma sätt och därmed riskera public service-oberoendet.
Socialdemokraterna då, har de skuld i frågan? Nja, de har gjort allt enligt regelboken, ställt en fråga och fått ett svar. Hur smart det är politiskt återstår dock att se. Väljarnas dom över opportunistiskt beteende är svårt att förutse, men kan bli hård.

Jonas Bladh