Fokusera på service, inte strukturerna
Hur mycket är vi villiga att betala för att behålla den åländska småskaligheten? Två relativt nya opinionsbildare tar sig an frågan med olika resultat. Men ingen vill prata om elefanten i rummet.
Det är bilden av en svår framtid som gruppen Aktion 21* målar upp för Åland i Nya Åland förra veckan. Den informella tankesmedjan som bildades med syfte att förändra den åländska offentliga ekonomin har nu haft inledande diskussioner med de politiska partierna.
Vad som sägs är hemligt och ämnena kommunstruktur och skärgårdstrafik är tabu. Men tankesmedjans medlemmar avslöjade ändå att man är överens om nästan allt – förutom om huruvida den kommunala sektorn skapar överorganisation eller inte. Den offentliga ekonomin på Åland har diskuterats länge, utan några egentliga åtgärder. Frågan om underskottet i landskapsbudgeten är aldrig lika het som när en regering lämnar över till nästa. Då pratas det ivrigt om det svåra läget i några månader, tills den nya regeringen hellre vill förverkliga politiska projekt än att spara.
Det är inget unikt för den här regeringen, och inte heller för nästa. Eller nästa.
Men nu ställs läget på sin spets, i alla fall om man ska tro Aktion 21. Den ryska invasionen av Ukraina får stora effekter på europeiska länders ekonomier. Redan nu upplever vi en energikris vilket skapar negativa effekter för vanliga människor både i matbutiken och vid bensinpumpen. Men framför allt kommer kostnadsutvecklingen att bli en belastning för de enheter som ska producera samhällsservice. Lägg till en stigande inflation så befinner vi oss i ett läge där utsikterna för ekonomin är rent ut sagt usla.
Nu kommer förändringen vare sig vi genomför reformer eller inte, är Aktion 21:s budskap. Och då är det bättre att förekomma än att förekommas.
Tankesmedjan har bland annat siktat in sig på vad man kallar den åländska överbyråkratiseringen. Och visst finns en poäng i att många enheter som ska samsas blir mindre effektiva och skapar dubbeljobb. Åland bygger dessutom ny byråkrati genom att ordna service i ett relativt nystartat kommunförbund, vilket i princip skapar en ny organisation för att samordna de befintliga organisationerna.
I Nya Åland lyfter Aktion 21-medlemmen Roger Jansson ett exempel från samordnandet av flyktingmottagande på Åland.
– Nu är det tio–tjugo myndigheter som ska samordna det här och med sexton kommuner på det blir det långt över tjugo aktörer som ska samordna sina insatser.
Det finns helt klart argument för att verkligheten i det här fallet överträffar Kafkadikten.
Aktion 21 är inte den enda gruppen som vill påverka den förda regionalpolitiska debatten. Nya Åland intervjuade förra veckan Runar Karlsson (C) som är med i en informell diskussionsgrupp för att lyfta de mindre kommunernas utmanande läge. Gruppens lösning på ungefär samma problem är tvärt emot Aktion 21:s. När pengarna inte räcker till för att sköta den lagstadgade servicen så behöver mera pengar skjutas till för att de mindre kommunerna ska vara livskraftiga. Servicen blir inte billigare i större enheter, den blir däremot längre bort från invånaren och därmed inte lika attraktiv.
Karlsson berättade också att det har pratats om en övergång från diskussions- eller lobbygrupp till ett renodlat landsbygdsparti. För tydlighetens skull ska sägas att planerna på att bilda parti inte är särskilt välutvecklade i nuläget. Men gruppens blotta existens vittnar om missnöjet mot den centralortsfokuserade politik man uppfattar att förs i landskapsregering och lagting. Ny lagstiftning har ökat kostnaderna för de åländska kommunerna, det är klart. För den här gruppen är det också klart att den som står för kostnadsökningen också ska stå för notan.
Det har alltså på relativt kort tid nu skapats två nya opinionsbildare som erbjuder ålänningarna ett urgammalt vägval.. Eller åtminstone kan det uppfattas så. För visst går det att spara in en del på att förenkla strukturer. Och visst kan många små kommuner erbjuda bra närservice (i alla fall om man är beredd att betala för det).
Men elefanten i rummet är vilken service som pengarna räcker till. Och om intäkterna minskar, ja även om intäkterna bibehålls på nuvarande nivå, så tycks majoriteten vara överens om att någonting måste förändras att få boksluten att gå ihop.
Och oavsett om man väljer att kalla det sammanslagningar eller ökat samarbete så kommer enheter att slås ihop och servicen därmed flytta längre från folk. För servicen kostar mera än cheferna. Och oavsett om man vill försvara status quo så styr plånboken servicenivåerna, och att låna till drift är är inte en hållbar lösning.
I vilket fall krävs impopulära beslut och prioriteringar. Och sådana prioriteringar borde ingå i den politiska diskussionen redan nu.
*Aktion 21 består av professor emeritus i statsvetenskap Göran Djupsund, professor i nationalekonomi Edward Johansson samt veteranpolitikerna Roger Jansson och Mats Perämaa.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
