DELA
Foto: Ida K Jansson
För stunden räcker det med att flytta socialvården till den nya organisationen. Med tanke på hur länge reformen skjutits fram är det orimligt att samtidigt kräva en allmän besparing på 5 procent, vilket KST:s ägare, kommunerna, efterlyser.

Flytta först, spara sen

KST, Kommunernas socialtjänst, är efterlängtat och välkommet. KST behövs. Det är helt klart.
Problemet är bara att KST:s form och förverkligande är ett stort misslyckande – sett ur demokratisk synvinkel.

Ålands handikappförbund som upprätthåller sysselsättningstjänster genom Fixtjänst måste skära i sin verksamhet när den nya organisationen KST inte vill köpa hela den verksamhet som man hittills sålt till kommunerna. Orsaken är att ägarna, kommunerna, kräver att allt blir billigare. Handikappförbundet varnar för att brukare kommer att förlora sin sysselsättning och sin inkomst. KST säger att de ska göra på ett nytt vis som blir billigare. Hur är ännu höljt i dunkel.

Debatten om socialservicen på Åland kommer se ut så här under lång tid.

Kommuner som kräver att KST måste bli billigare och kräva nedskärningar. Brukare som inte bara ska hantera att deras service omorganiseras, utan dessutom skärs ner. Anställda som ska jonglera med en ny organisation, nya rutiner, nya arbetsuppgifter och dessutom leverera billigare (vilket sannolikt betyder mindre) service till brukarna.

Det är upplagt för konflikt. KST hanterar barnskydd, missbrukarvård, specialomsorg, handikappservice med mera – i grunden väldigt svåra uppdrag.

Det är inte oväntat förstås. Det är smärtsamt med förändring och just den här har skjutits fram gång efter annan. Under tiden har utvecklings- arbetet som berör KST:s serviceområden stått stilla i väntan på det nya.

Förväntningarna på KST och den nya socialvårdslagen har samtidigt byggts upp till orimliga nivåer. När KST kommer ska allt lösa sig, typ.

Ett av problemen med KST är att det demokratiska avståndet ökar. Avståndet ökar från väljaren, som samtidigt är brukare av servicen, till den som beslutar om servicen. Genom att göra KST till ett kommunalförbund har man skapat en ny byråkratisk nivå.

När väljaren röstar i kommunalvalet 2023 väljer man politiker som ska hantera de frågor som kommunerna sköter i första hand: skola, barn- och äldreomsorg och infrastruktur med mera. Politikerna väljer sedan i sin tur politikerna som får fatta beslut om 15 procent av kommunernas kostnader – det som KST ska leverera.

Kommer debatterna inför kommunalvalet att fokusera på hur den sociala servicen ska hanteras? Knappast, eftersom inflytandet över KST är mindre och mer avlägset.

Om KST fortsätter i samma anda som Jomala gällande offentlig insyn i beslutsprocessen, ja då ökar avståndet ännu mer. Förhoppningsvis har politikerna som styr KST större insikter i offentlighetslagens anda än Jomalas politiska majoritet.

Åland kan inte backa nu. Det går inte. Behoven är på många håll akuta och nu måste vi under åskådlig framtid stå ut med lösningen – och göra det bästa av den.

I KST ingår också mycket som lovar gott. Den nya socialvårdslagen ska jobba förebyggande och hjälpa brukaren på nya sätt. Det är bra. Om man kan undvika att relativt små problem blir väldigt stora är det positivt. I längden sparar det pengar och mänskligt lidande.

Men att starta organisationen – skapa nya strukturer, arbetssätt och lyckas med att sammanföra en rad olika arbetsgemenskaper till en enda – samtidigt som man sköter det vanliga dagliga för alla brukare är tillräckligt. Att utöver det hyvla bort 5 procent av kostnaderna (eller ännu mer) … det är en för stor köttbit.

Visst, kommunerna har det tufft ekonomiskt. Läget är prekärt på många vis. Men om kommunerna har kunnat skjuta fram förverkligandet av KST (Kommunerna har haft möjlighet att förverkliga det här för flera år sedan) så länge måste man nu kunna punga ut med pengar så att man kan vänta med osthyveln tills den nya organisationen finns på plats.

Låt bli att spara nu, mitt i flyttkaoset. Risken är för stor att fel flyttlåda kastas i soptunnan.