Fler frågor än svar om elhybridfärjan
Att landskapsregeringen har bestämt sig för att riva upp avtalet om elhybridfärjan var väntat, men det finns frågor som än så länge obesvarade.
Det har aldrig varit oklart vad landskapsregeringen egentligen vill med avtalet gällande elhybridfärjan. Det blir ingen omförhandling av avtalet, det blir ingen kombination av kortrutt och tunnelutredning. Det blir ett abrupt slut på kortruttsprojektet västra Föglö.
Det som dock väcker frågor är tidpunkten för beslutet. Landskapsregeringen har tidigare meddelat att man inväntar ett avgörande i marknadsdomstolen gällande upphandlingen av bron mellan Gripö och fasta Föglö, ett avgörande som väntades tidigast i vår. Både lantrådet Veronica Thörnroos (C) och MSÅ-ledaren Annette Holmberg-Jansson erkände att de nog hade trott att frågan därmed skulle avgöras i ett senare skede.
Men nu tycks något ha hänt som tvingade landskapet att agera snabbt. Vad det är vill ingen redogöra för, men det känns relevant för att förstå landskapsregeringens plötsliga agerande.
I stället gavs en rad andra förklaringar till varför det är rätt att säga upp avtalet just nu. Processen i marknadsdomstolen, att projektet saknar miljötillstånd och farled – två delar som kan överklagas och därför i teorin kan försena projektet – är orsaker som kan leda till att landskapet ändå tvingas betala någon typ av förseningsersättning till avtalsparten Ansgar och Finferries.
Alternativen att omförhandla avtalet eller att flytta färjan var tydligen inte heller gångbara. Det hade enligt Thörnroos krävts att elhybriden trafikerade Föglö i fyra år innan det hade varit möjligt att flytta den. Annars hade landskapet gjort sig skyldiga till avtalsbrott.
Just oviljan att flytta färjan verkar snarare bottna i politisk övertygelse. Den tunnel som Thörnroos och hennes landskapsregering har lovat att utreda skulle kunna gå till Gripö i stället för till Degerby. Då hade man, åtminstone i teorin, kunnat förverkliga kortrutt med färja tills utredningen visar om en tunnel är möjlig. Att det finns en fast förbindelse (tunnel) tidigare än om fyra år, när färjan enligt avtal hade kunnat flyttats, är inte sannolikt.
Annette Holmberg-Jansson betonade under presskonferensen att partiet gärna hade sett en lösning med Gripöbron, men fick genast mothugg av Thörnroos.
– Där har vi ingen samsyn, var Thörnroos svar.
Det kan inte tolkas på något annat sätt än att majoriteten av regeringsblockets mål är att hela projektet västra Föglö ska avslutas.
Den viktigaste frågan är fortsättningsvis obesvarad: hur mycket är landskapsregeringen beredd att betala för att ta sig ur det här avtalet? Det framgick, av förklarliga skäl, inte eftersom landskapet nu ska förhandla om ersättning med konsortiet som har beställt färjan. Enligt vad Nya Åland i dag kan berätta anser konsortiet och varvet som bygger färjan att de sinsemellan har ett giltigt avtal. Det är troligt att svårigheterna för konsortiet och varvet att bryta sitt giltiga avtal kommer att återspeglas i ersättningskraven på landskapet.
Enligt infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) avgörs frågan antingen före eller i samband med en domstolsprocess. Det finns en uppenbar risk att fallet går till domstol – då behöver man också lägga juridiska kostnader till notan för kortruttens begravning. Än då länge har vi inte fått några indikationer på var prislappen landar, inte ens hur många nollor som kommer att finnas med.
Moderatledaren Annette Holmberg-Jansson var under tisdagens presskonferens ivrig att få vända blad.
– Jag tycker det ska bli ganska skönt att diskutera annat än elhybrider och västra Föglö. Jag tycker det har fått väldigt mycket fokus och vi har så många andra bra idéer, jag ser fram emot att få presentera dem, sade hon under presskonferensen.
Den här processen är dock långt ifrån över. De frågor som landskapsregeringen lämnar obesvarade lär inte ge allmänheten någon anledning att rikta fokus från skärgårdstrafiken, snarare tvärt om. Risken är att Holmberg-Jansson och övriga regeringskollegor får dras med den här frågan ett bra tag till.
