Finns det en framtid för kulturdelegationen?
En alkoholstinn resa till Bornholm har satt fokus på Kulturdelegationen. Den större frågan är dock om den behövs i nuvarande form.
Redan har skrivits mycket om bråket efter kulturdelegationens resa till Bornholm där det enligt vissa uppgifter inmundigades stora mängder alkohol, enligt andra måttliga mängder alkohol.
Oavsett vilka uppgifter som stämmer har Skunks representant i delegationen, Rebecca Mattsson, uppfattat stämningen och nykterheten i gruppen som så dålig att hon nu valt att hoppa av densamma.
Delegationens ordförande, Robert Liewendahl, säger att man ska ta Mattssons kritik på allvar, men säger också att han inte kan ta ansvar för vad vuxna människor gör på fritiden. Till viss del har Liewendahl rätt, alla är ansvariga inför sig själva. Men man måste också ställa frågan om hur man ska se på tiden utanför det officiella programmet under en tjänsteresa. Är det verkligen ”fritid”?
Tveksamt. Under en tjänsteresa, oavsett om du representerar ett företag, organisation eller som i det aktuella fallet Ålands landskapsregering, är du fortfarande en representant. Resa och uppehälle betalas av uppdragsgivaren, i det aktuella fallet skattebetalarna på Åland, och då har man också ett ansvar för hur man uppträder såväl på dagar som om nätterna.
Huruvida Robert Liewendahl kan sitta kvar som ordförande för delegationen återstår att se. Klart är att skandalerna frestat på kulturminister Johan Ehns tålamod.
I sammanhanget bör man också ställa frågan om kluturdelegationen bör se ut som den gör i dag. Redan när den tillsattes efter valet ifrågasattes om Liewendahls lämplighet som ordförande. Robert Liewendahl är en av Ålands största kulturpersonlighet. Han är delaktig i väldigt mycket av det som utgör kultur-Åland. Nu sitter han alltså som ordförande för den organisation som är ansvarig för att dela ut stöd till kulturella projekt och personer. Därmed inte sagt att han nyttjar den makt som detta ger på ett felaktigt sätt, men bara risken för misstanke är beklaglig.
Man kan också ställa frågan om varför kulturdelegationen ska vara politiskt tillsatt. I dag sitter två personer med stor praktisk erfarenhet av kulturarbete i delegationen, förutom Liewendahl också Maria Antman. Båda är aktiva, därför jäviga när det gäller stöd till de egna verksamhetsområdena. De övriga sitter på politiska mandat och har ingen exeptionell kulturell expertis att falla tillbaka på.
Varför skulle inte kulturdelegationen, som så mycket annat inom landskapsverksamheten kunna vara tjänstemannabaserat? Speciellt som regleringen av bidragsansökningarna är mycket detaljerade.
Möjligheten finns alltid att ha en referensgrupp av experter, en ombildad kulturdelegation, inkopplad, men att landskapsregeringen klubbar de slutgiltiga besluten. Då slipper man jävsproblematiken.
