Finansministeriet skapar nya jobb genom byråkratisering
Det åländska skatteundantaget, som kom till för att rädda transporterna och färjsjöfarten på Åland (i själva verket landskapets ekonomiska ryggrad), har för de landbaserade näringarna medfört fler nackdelar än fördelar, särskilt sedan den så kallade skattegränsen upprättades.
En av de ofta ifrågasatta men listigt utnyttjade fördelarna är möjligheten att försändelser av ”ringa värde” kan skickas momsfritt från Åland, eftersom staten numera inte uppbär momsbelopp lägre än 5 euro (varans värde kan då vara 22 euro).
Framför allt Posten Åland och Pectus har byggt sina affärer på detta kryphål i lagen, vilket inte setts med helt blida ögon från Finansministeriets håll, som ju har som uppgift att se till att så mycket skattemedel som möjligt flyter in till statskassan.
Efter att Finland i januari 2012 införde moms på tidningar har en ny handel blommat upp, där tidningar och tidskrifter skickas en vända till Åland, för att därigenom komma undan momsplikten.
Det gillar inte Finansministeriet, som nu genom ett nytt lagförslag vill täppa igen hålet, särskilt efter att Pectus flyttat sin verksamhet till Brändö, och allt fler finländska tidskriftsföretag upptäckt möjligheten att spara pengar genom att använda Åland som mellanstation.
Vad säger man på Åland? Det främsta argumentet i protesterna från landskapsregeringen är att en skärpning av lagen ytterligare försämrar verksamhetsmöjligheterna för åländska företag, leder till färre jobb och mer byråkrati.
På Finansministeriet utlovar man ett så kallat förenklat förfarande, där den ålänning som vill prenumerera på en tidning nog måste momsa in den, men kan betala sin moms när man tecknar en prenumeration. En tur till tullen blir det ändå.
För vanliga ålänningar blir det alltså ett elände, som leder till att ännu färre prenumererar på tidningar och tidskrifter som inte utkommer på Åland. Det påskyndar ytterligare papperstidningens död, och leder in folk till digitala prenumerationer, en väg som ändå ligger öppen för allt fler.
Lagförslaget betyder för statsmakten mycket skrik och byråkrati för, i rikssammanhang, väldigt lite ull, som dessutom naggas i kanten av den ökade kostnaden för förtullningen av tidningar. För Åland betyder det en klar försämring av verksamhetsförutsättningarna för vissa företag, som förvisso byggts upp på marginalen, och i vetskap om att man flyger under radarn.
Det mest irriterande är nog att Finansministeriet går in för en lagändring som komplicerar hanteringen för vanliga människor, i den absoluta slutändan av papperstidningar som vi känner dem.
Kanske Ålands landskapsregering kunde argumentera för en pragmatiskt återhållsam taktik, att helt enkelt vänta ut att alla tidningar övergått till digitalt format. Annars får vi väl ställa till med en liten folklig aktion där vi alla ålänningar prenumererar på tre nummer av en tidskrift, betalar och travar till tullen och begär att få momsa. Dessutom kan vi, varje gång vi varit i Sverige och ryckt åt oss en tidning i Pressbyrån vid hemkomst gå till tullen och anhålla om att få betala vår moms på en euro, eller vad det nu kan vara.
Är ni beredda på det, Finansministeriet? Vi kan skapa jobb för ett helt tullverk om ni vill.
