SÖK
MENY
Fifax behöver gladare laxar
Leveransproblem, likviditetsbrist, styrelseavhopp och nu en förestående företagssanering.En logisk negativ kedja som måste brytas.Nu får jätteprojektet Fifax i Eckerö kanske sin sista chans.
Fifax vd, Samppa Ruohtula, är en sympatisk person. Han har i sin nuvarande yrkesroll redan gått igenom ett antal prövningar. Det var lätt att känna med honom när han i höstas berättade om samtalet från styrelsens ordförande Panu Routila när man upptäckt IHN-viruset i den landbaserade fiskodlingen i Eckerö. Och om vägen tillbaka. Det fanns en stolthet över att äntligen vara på rätt väg efter ett antal motgångar.
Då hade man också tecknat avtal med en stor kund, som skulle visa sig vara Fifax enda kund.
Sen är Samppa Ruohtula en optimistisk person, de senaste årens motgångar har alltid speglats i möjligheter.
Om det var vd eller styrelse som slutligen bestämde upplägget med Kalavapriikki om leveranser är oklart, men det blir allt mer tydligt att den baserats på ett optimistiskt scenario.
Som börsanalytikern Pauli Lohi (jo, många har påpekat att han översatt heter Lax i efternamn) sade i onsdagens Nyan så har inte Fifax nått optimal kapacitet – och så länge man inte gör det så bränner man pengar.
Företag berättar om intäkter och kostnader, men det är inte riktigt samma sak som att pengar kommer in. Om det inte finns ett kassaflöde så har man snart inga pengar att betala löpande kostnader med.
Det verkar som om Fifax jobbat med för små marginaler. Under åren har Samppa Ruohtula visat upp tillväxtkurvor för fisken, men efter att man tecknat sitt kundkontrakt är det uppenbart att en oväntat stor del av fisken inte vuxit som beräknat.
I dag har Fifax 900 ton ”biomassa” i sina fiskar, men man verkar ha bortsett från att fisk är individer. De har uppenbarligen inte ätit upp sig som man räknat med. Fiskens dödlighet håller man koll på, men hur den faktiskt trivs är en osäker parameter i denna högriskbransch och de verkar ha tappat matlusten på vägen.
Något har gått fel.
Det är förmodligen Fifax största problem för framtiden, att långsiktigt kunna bedriva en verksamhet på affärsmässiga grunder – och för den delen etiska.
Till råga på allt har man tagit ett lån som bygger på en perfekt leverans – och andra lån som är villkorade med att man uppfyller vissa finansiella kriterier.
Det blir ett korthus när pengarna slutar rulla in.
Man får anta att Fifax först försökt nå en uppgörelse med kunden Kalavapriikki, som innebär att den fortsätter betala även om fiskleveransen inte nått avtalad volym, men fått nobben. Sannolikt har man också undersökt möjligheterna att få undantag på lånevillkoren.
Den beviljade företagssaneringen är ett sätt att vinna tid, få skydd mot konkursbegäran och ge respit från lånebetalningar. Ovanstående processer kan nu tas ett varv till. Kanske tänker man att fisken hinner växa lite till.
Eller att någon ägare skjuter till pengar.
Fifax ägs idag till stor del av en kvartett riskkapitalister som kanske inte brinner för regnbågslax, men kan läsa finansiella rapporter som ingen annan. Deras prioritering är att skydda sin investering och göra riskbedömningar. Eller möjligen att manövrera sig till en bättre position.
Ordföranden och Nådendalbon Panu Routila är ett respekterat styrelseproffs med digert cv. Han har dessutom doktorerat i ämnet ”Att leda i osäkerhet” genom att utvärdera sin egen tid som vd för Konecranes.
De insikterna kommer förmodligen väl till pass.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
