Familjepark vid Jomala gård en idé med bärkraft
Det här är en riktigt bra idé. Familjeparken vid Jomala gård har stor potential.
Det är inte ofta, men ibland.
Ibland kommer det projekt som både känns genomtänkta och genomförbara och konkreta, och där man från början kan känna att det här kan bli något riktigt bra. Ett sådant är, i detta skede, planerna för en familjepark vid Jomala gård.
Äntligen en berättelse som håller, som inte är en i raden av Astrid Lindgrens värld-kopior, men utan Astrid Lindgren, och utan förståelse för att det är storyn som måste komma först, inte prylarna kring den.
Det åländska jordbruket, jorden, maten, djuren och arbetet, det är en otroligt stark berättelse, och en som vi i modern tid är så pass långt ifrån att den kan förlänas ett romantikens skimmer. Det finns något riktigt att ta av, från djurskötsel på riktigt (äntligen, 4H, en väg in i framtiden) till aktiviteter med koppling till arbete som faktiskt fortfarande görs och som man kan delta i.
Om inte planerna för ett jordbruksmuseum på Åland så småningom förverkligas (om och i liten skala), i anslutning till detta projekt, så är det riktigt dumt.
Med Carin Holmqvist vid rodret har dessutom projektet drivits framåt i rätt ordning, långsamt, med alla tillstånd i hand innan man hastar vidare, stillsamt groende i den takt den demokratiska och byråkratiska processen kräver. Lyckas Ålands investerings Ab ro i land familjeparken vid Jomala gård utan de tvister och stridigheter som drabbat till exempel Smakbyn och Åland ring, så är det inte i första hand ett mått på Jomala kommuns eller landskapsregeringens smidiga hantering, utan på att projektägaren förmått göra saker korrekt och sakligt.
Som alla goda idéer kan familjeparken dessutom ge upphov till en massa nya trådar att spinna vidare på. Redan nu finns planer på vandrarhem, på utomshusscen, café, restaurang och verkstäder.
Varför inte också ett sommarkollo med skärgårds- och jordbrukstema? Eller skrivarläger för barn kring den åländska litteraturens storheter. Sally Salminens Katrina, Anni Blomqvist, Joel Pettersson? Eller en sommarteater för de minsta, med lokala förmågor och lokal förankring?
Naturligtvis måste det också gå att besöka djuren virtuellt, att vandra omkring på Jomala gård och kolla årstidernas växlingar när man inte fysiskt kan vara där, och se hur favoritkaninen får mat eller grödorna växer.
Inspiration finns det. Idéer finns det. Det som återstår är väl egentligen bara transpiration, det gammaldags hederliga hårda arbete som krävs för att de goda ideerna ska bli verklighet.
Kring familjeparken finns ju också alla möjligheter att ytterligare utveckla verksamheter kopplade till de åländska primärnäringarna, både i producent- och förädlingsledet. Hur vill ÅCA eller Dahlmans vara med, bortom att sälja sina produkter? Hur vill Ålands producentförbund, de ekologiska odlarna, äppelodlarna vara med och berätta för framtidens konsumenter om en näring som ger näring?
Det finns så mycket att göra här att Carin Holmqvist borde blir nerringd av människor och företag som vill vara med.
