Extremister måste bekämpas med demokratiska medel
Att debattera högerextremas närvaro på evenemang är viktigt. Men ännu viktigare är det att debattera hur det demokratiska samhället ska bekämpa den antidemokratiska ideologin med demokratiska medel.
Över 180 författare bojkottar den anrika Bok- och biblioteksmässan i Göteborg eftersom den högerextrema tidskriften Nya Tider åter igen får en egen monter på mässan. Nyligen stod det också klart att den främlingsfientliga organisationen Nordiska motståndsrörelsen får ta plats på politikerveckan i Almedalen.
Några officiella kopplingar mellan Nya Tider och Nordiska motståndsrörelsen finns inte. Men båda är antidemokratiska organisationer med djupa högerextrema rötter.
Inom Nordiska motståndsrörelsen är flera av de ledande gestalterna dessutom misstänkta eller dömda för allvarliga våldsbrott. Nya Tider har också en tydlig koppling till aktioner där sympatisörer uppmanas trakassera journalister. Att de deltar kan aldrig vara självklart.
Bokmässans företrädare argumenterar för att antidemokratiska rörelser ska bemötas med demokratins öppenhet. Så länge de högerextrema krafterna håller sin inom lagens råmärken får de delta. En ståndpunkt man kan respektera.
Samtidigt som yttrandefriheten i offentligheten lyfts fram som den främsta motiveringen kan man inte hymla med att många åker för att mingla och sälja böcker. Det blir smärtsamt tydligt att pengarna prioriterats framom grundläggande värderingar.
Hittills har debatten handlat främsta handlat om de högerextrema krafternas yttrandefrihets kränks om tidningen utesluts från mässan. Det är en teoretisk utgångspunkt.
Flera debattörer har ansett att vi måste våga ta debatten med de högerextrema och främlingsfientliga krafterna. Många politiker och opinionsbildare runt om i Norden har tagit debatten.
Hittills har det ändå inte varit framgångsrikt. I stället har hoten ökat och den rasistiska retoriken har spritt sig hela vägen in i finrummen. Det senaste finländska exemplet är Sannfinländarnas Jussi Halla-aho som dömts för hets mot folkgrupp men som nu kandiderar i partiordförandevalet.
Att debattera de högerextrema aktörernas närvaro ska därför ses som ett första steg. Det allvarligaste hade varit om de varit så normaliserat att de inte väckte någon uppmärksamhet. Men efter att författarna krängt böcker och politikerna minglat borde vi föra en djupare diskussion om hur vi som värnar om det demokratiska samhället ska motarbeta de djupt antidemokratiska rörelserna som växer.
Men hur motarbetar vi en antidemokratisk rörelse med demokratiska medel? Det är en ännu svårare fråga än om man ska åka och mingla.
