EU borde kunna bättre
Migrationen över Medelhavet har minskat.
Men EU kommer inte till rätta med det systemfel som inte bara försvårar för migranter utan dessutom sätter deras liv i fara.
Det senaste exemplet flyter just nu runt på Medelhavet. Medier har under de senaste veckorna rapporterat om ett räddningsfartyg från organisationen Sea Watch som i 19 dygn har letat efter en hamn som vill ta emot fartyget och de 32 undsatta flyktingarna ombord. Ytterligare ett fartyg med 17 migranter befinner sig i samma situation.
Malta och Spanien har sagt nej till fartygen. Italien likaså, även om det enligt Sveriges Radio råder delade meningar huruvida Sea Watch ska välkomnas till någon av de italienska hamnarna eller inte.
Tills dess att något EU-land har meddelat att de tar emot migranterna tycks svårigheterna för landstigning fortsätta. Tyskland och Nederländerna har öppnat dörren för mottagande men agerar bara om andra länder också tar emot.
Läget uppges vara kritiskt för vissa av passagerarna. Flera migranter ska ha slutat att äta och en person hoppade för några dagar sedan överbord, men räddades igen.
Oavsett vilken typ av fartyg det är, eller vem som driver fartyget ska människor i sjönöd få hjälp enligt internationell rätt. De har dessutom rätt att kliva i land på en säker plats och bli väl behandlade.
Det är tragiskt att EU inte klarar av att leva upp till samma standard.
Exemplet med Sea Watch är förstås inte det enda.
Under gårdagen kom även nyheten att räddningsfartyget Aquarius, som har använts av bland annat Läkare utan gränser sedan 2015, avbryter sin verksamhet. Enligt företrädare för Läkare utan gränser är orsaken att fartyget har motarbetats.
Dels har hamnarna för räddningsfartyget stängts, men besättningen utreds också för att ha brutit mot avfallshanteringsregler och har beskyllts för att bedriva taxiverksamhet mellan Libyen och Europa av bland annat inrikesminister och tillika vice premiärminister Matteo Salvini i Italien.
– Det är inget brott att rädda liv, men de senaste 18 månaderna har humanitära insatser på Medelhavet misstänkliggjorts och attackerats på ett sätt som saknar motstycke och som mer påminner om repressiva staters agerande, säger Anna Sjöblom, vid Läkare utan gränser i Sverige, enligt Svenska Yle.
Enligt Läkare utan gränser kommer flera att dö på Medelhavet, många utan vittnen som kan berätta deras historia.
Enligt Svenska Yle finns inget fartyg kvar vars främsta syfte är att rädda migranter på Medelhavet.
Över 2 200 personer har dött eller saknas fortfarande på Medelhavet under fjolåret enligt enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Även om vägen via Medelhavet fortfarande är en viktig väg för migranter så har trycket minskat markant sedan 2015.
UNHCR uppger att 116 000 av 123 000 migranter som registrerades under 2018 kom havsvägen. 2017 var den totala siffran 172 000, 2016 var den 362 000 och 2015 när rekordnoteringen gjordes översteg det totala antalet en miljon.
En av de främsta orsakerna till minskningen är att EU under de senaste åren har stärkt sitt samarbete med de kringliggande länderna för att försvåra migrationen till Europa.
Enligt Human Rights Watch har till exempel EU:s stöd till den libyska kustbevakningen bidragit till det minskade antalet migranter, men migranterna hamnar istället i läger i Libyen. I lägren beskrivs bland annat en verklighet med återkommande inslag av människohandel, våldtäkter, brist på resurser och överbefolkning.
Att människor tvingas riskera sina liv i händerna på människosmugglare som använder knappt sjödugliga båtar är en stor tragedi. Nästan allas resa har dock börjat långt tidigare än vid kustområdena där de nu har fastnat. Att de dessutom, när räddningen väl kommer, antingen skickas tillbaka till lägren eller tvingas flyta runt på Medelhavet i flera veckor innan de hittar en hamn som tar emot dem är inte människovärdigt.
Inte ens bunkringen av räddningsfartyg med migranter ombord verkar få ske i europeiska hamnar. Sea Watch har tvingats överföra förnödenheter till sina räddningsfartyg ute på havet. Det sänder en tydlig signal hur lågt de står i näringskedjan.
Trots att trycket på de länder med kuststäder mot Medelhavet har varit och fortsättningsvis är stort så kan inte lösningen vara att behandla räddningsfartyg som pirater.
En av världens rikaste regioner borde kunna värdera människoliv högre än så här.
