DELA

Ett steg tillbaka ger en annan bild

Toppolitikern tog ett steg tillbaka och reflekterade i några år. Nu säger han sitt hjärtas mening.
Fler borde göra likadant.
Många politiker gör sin gärning till en karriär, inte minst de som tar sig fram till ledande positioner. Från tidig ålder till pension blir den politiska arenan deras hemvist och arbetsplats. På grund av detta ifrågasätts ofta politikers insikter i ”vanligt folks” livssituationer, begränsningar och möjligheter.
Därför var det extra intressant att höra en person som gjort precis tvärt om lägga fram sina tankar om hur politiken i lagting och kommuner bedrivs i dag.
I Ålands Radios program ”Min sanning” berättade tidigare vice lantrådet, finans- och näringsministern och förre partiledaren för Frisinnad Samverkan (i dag Moderat Samling) Jörgen Strand. Han drog sig tillbaka från politiken efter förra valet för att bland annat vara med sin nyfödde son.

Strand har uppenbart inte släppt politiken annat än i professionen. Hans tankar om hur det åländska samhället borde organiseras (han vill se färre än de 150 beslutande organ som i dag styr över ålänningarna), hans åsikter om den politiska debatten (han vill att man ska släppa småfrågorna och se de stora frågorna först) och samarbeten mellan partierna (sluta skapa motsättningar som inte finns bara för att skapa motsättningar) är alla högst aktuella och uppfriskande.
Det enda han inte hade någon bestämd uppfattning om är huruvida han tänker ställa upp i nästa års val.
Det är inte utan att man hoppas att han gör det, eller åtminstone att hans inställning smittar av sig på de som söker väljarnas röster nästa år. För om fler skulle våga tala som Strand skulle politiken på Åland både bli bättre, enklare för människor att ta till sig och intressantare att följa.

I dag fastnar lagtinget allt för ofta i diskussioner om i vilken vik en brygga ska byggas när kortrutten ska bli verklighet i stället för att diskutera det stora, hela paketet. Man talar hellre om vem som ska ploga vägarna än om hur beslutsorganen på Åland ska vara utformade.
I grund och botten handlar det om politisk feghet och/eller taktiserande. För i ett system där bara några få personröster kan göra skillnad mellan succé eller fiasko spelar de flesta säkert – det finns undantag – och mycket få vågar sticka ut och komma med avvikande åsikter. De flesta tycks hellre säkra de röster de redan har hellre än att försöka vinna nya.
Det gör att den åländska politiken blir slätstruken, svårgreppbar och mindre intressant.
Lagtinget skulle behöva fler politiker som vågar komma med lite tokiga idéer, som vågar sticka ut och som vågar ta strid för sina tankar.

Efter tolv år i lagtinget tog Jörgen Strand farväl eller time out – tiden får visa vilket – och kanske är det just det som gjort att hans åsikter om till exempel samhällsstrukturen står ut från de ledande politiker som i dag finns i lagtinget.
Kanske är det till och med så att de politiska partierna på Åland borde göra som Miljöpartiet i Sverige och sätta en gräns för hur många mandatperioder i rad en ledamot får sitta i lagtinget innan man måste gör något annat några år.
Det skulle ge våra beslutsfattare nya insikter och ny inspiration, och dessutom per automatik göra att fler får möjlighet att vara en del av Ålands högsta beslutande församling.
Och kanske blir Jörgen Strand ett exempel på detta när rösterna räknats samman efter valet nästa höst. Hans röst skulle göra gott i den i dag rätt sömniga församlingen.

Jonas Bladh

jonas.bladh@nyan.ax