Ett steg närmare strandskydd i Geta
Det behövs ett strandskydd i Geta, det verkar kommunstyrelsen där enig om. Men det är inte så lätt att genomföra som man kunde tro. Det behövs samarbete med andra kommuner, ett samarbete över gränserna.
I och för sig kunde Geta fatta beslut på egen hand, men eftersom man har gemensam byggnadsnämnd med Finström och arbetar för att få ännu fler kommuner på norra Åland med i det samarbetet, så behövs koordinering.
I sak är det hur bra som helst med koordinering. I praktiken kan det betyda att områden som är känsliga eller skyddsvärda hinner exploateras innan det finns ett samordnat beslut om hur man vill ha det.
Därför uppmanar nu kommunstyrelsen byggnadsnämnden att ”utnyttja de enligt lagstiftning och gällande byggnadsordning till buds stående medel för att minimera byggnationers såväl estetiska som miljömässiga påverkan samt byggnads- och kommunaltekniskt praktiska aspekter”.
I och för sig är det väl en byggnadsnämnds uppgift att alltid minimera den påverkan nybyggen har för ögat och miljön, utan att behöva bli påmind om det av styrelsen.
Men det här visar att man håller på att få upp ögonen. Allt som byggs är inte vackert. Det som byggs kunde i många fall göras bättre, till exempel placeras mindre utmanande.
Framlidne fotografen Kaius Hedenström hade stor känsla för framförallt skärgårdsmiljöer. Han reste runt och visade upp exempel på bra och mindre bra byggande längs stränderna, också här på Åland. Det var han som myntade begreppet ”revirkäpp” om flaggstänger, som placerades så att de syntes ut till havs så båtfolket skulle förstå att hålla sig borta.
Att Geta nu vill se om sina stränder beror på att trycket för att få bygga vid Norrhavet ökar hela tiden.
Det skulle vara intressant att i dag plocka fram den regionplan, som under regionplanechefen Gunda Åbonde-Wickströms ledning utarbetades för hela Åland på 1980-talet, men som sedan övergavs. Det ansågs att den gjorde för stora ingrepp i såväl ägarens som kommunens rätt att själv bestämma över mark och vatten.
Det intressanta var att planeringsrådet, som arbetade fram förslaget, hade centermajoritet och leddes av centerns Göran Bengtz, som fick ampra lovord i en ledare i Nya Åland.
”Även om regionplanen i högsta grad berör markägarna och deras intressen har centerns representation — i majoritet i rådet — medverkat till ett utkast som inte kan betecknas som farligt urvattnat med tanke på hela befolkningens bästa.
Ordföranden, bonden Göran Bengtz, har lagt ner mycket arbete på planen och varit en drivande kraft i de politiska överläggningarna. Regionplaneutkastet kan betraktas som ett gott tecken på ansvarskänsla hos denne centerman, skrev dåvarande chefredaktören Hasse Svensson.
Men när förslaget kom till kommunerna var det samma center som reste motstånd.
Hammarlandscentern kunde till exempel inte acceptera att stränderna inte skulle få bebyggas. I Finström var man mer diplomatisk, tyckte att förslaget var ett bra underlag för framtida beslut, men det skulle inte få bli bindande.
Det hela slutade med att regionplaneringen lades ner helt och hållet. Inget särskilt framåtsiktande beslut. Ansvaret fördes över på kommunerna, som inte har visat stort intresse för de så kallade kommunöversikterna.
Men så småningom kanske man i alla fall börjar inse att det inte är lyckat alla gånger om var och en får göra som man själv vill. Kanske är det som nu diskuteras i Geta en början till något nytt.
Hoppas kan man, för om alla 16 kommuner planerar efter eget huvud fram till kommungränsen, utan att bry sig om vad grannkommunen har för planer, då blir det inte bra.
Kanske det så småningom också växer fram en mognad hos landskapets politiker att ta upp planeringen på nytt. Åland behöver inte alltid göra som alla andra, ansågs det i tiden. Visst inte. Men att låta bli bara för att låta bli verkar inte vara särskilt väl underbyggt.
