Ett paradigmskifte orsakat av Ryssland
Om vi går med i Nato skulle mitt svar till Ryssland vara: ni orsakade detta. Se er i spegeln. Det var president Sauli Niinistös budskap till Putin i onsdags. Igår kom beskedet: Finland vill gå med i Nato. Nu börjar en potentiellt riskfylld tid.
Många jämför gårdagens pressmeddelande från presidenten och statsministern med händelser som självständighetsförklaringen 1917 och EU-inträdet 1995. Finlands steg från militär alliansfrihet (åtminstone till pappers) till att nu vilja bli fullvärdig medlem i Nato andas såklart dignitet av den tyngre sorten.
Men man skulle lika väl kunna lyfta fram årtal som har påverkat händelseutvecklingen: 2008 (Rysslands inblandning i kriget i Georgien), 2014 (annekteringen av Krim) och inte minst 2022.
Ytterligare en avgörande händelse var i vintras då Ryssland krävde ett stopp för Natos utvidgning, vilket president Niinistö uppfattade som ett försök att utmana Finlands suveränitet – ett paradigmskifte i rysk utrikespolitik, enligt honom.
Det ledde därmed till ett paradigmskifte även i finländsk utrikespolitik.
Ett Natomedlemskap gör att Finland omfattas av den terrorbalans som ska avskräcka från angrepp, i övrigt lär det förändra ganska lite vad gäller försvaret i Finland. Vi har i snart 30 år haft ett nära samarbete med Nato och har tidigare deltagit i Natoledda militära sammanhang. Det är förstås ingen slump. Finland har under många år närmat sig militäralliansen på grund av grannen i öst.
Alliansfrihetens sårbarhet har dessutom visat sig på det mest brutala sättet i Ukraina. Kriget är såklart helt och hållet avgörande, också för allmänhetens inställning i Natofrågan. I Yles senaste enkät var 74 procent för ett Natomedlemskap. Bara 12 procent sade nej. Det är rekordsiffror. Så sent som 2017 låg stödet på cirka 20 procent vilket var i linje med de fem föregående åren.
Beslutet att ansöka om medlemskap är dock inte slutet på Finlands resa mot alliansen.
Kremls talesperson Dmitrij Peskov meddelade att det är ett ”ovänligt steg” mot Ryssland som ger upphov till reaktioner. Många experter har varnat för att tiden mellan att ansökan lämnas in och att den godkänns är den mest kritiska. Där befinner vi oss nu.
Vi har redan sett prov på desinformationskampanjer, bland annat ryska påståenden om upptrappning vid den finsk-ryska gränsen och en kampanj som målar ut Astrid Lindgren, bland andra, som nazist.
För Ålands del kan avtal gällande vår särställning användas för att försöka sätta käppar i hjulet för ett medlemskap.
Det gäller för Åland att vara vaksamt, också i själva Natoprocessen. Den säkerhetspolitiska redogörelsens skrivningar om Åland och besked från experter är entydiga i att Ålands status inte utgör något hinder. Bra så. Men det gäller att noggrant bevaka våra intressen, precis som lantrådet och vice lantrådet har varit tydliga med.
Ryssland ville till varje pris undvika att Nato utvidgades mot den egna gränsen. Nu har Putin snart 1 300 kilometer ny gräns mot den USA-ledda militäralliansen. Vilken betydelse Finland får i det säkerhetspolitiska stormaktsspelet är förstås omöjligt att veta.
Nu gäller det att hålla tummarna för att Natoprocessen går så snabbt och smidigt som möjligt.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
