Ett nytt arbetarparti på väg till makten
I den senaste opinionsmätningen inför riksdagsvalet förutspås Sannfinländarna ett understöd på drygt 19 %, vilket skulle göra partiet lika stort eller större än Socialdemokraterna.
I finländsk debatt tituleras partiledaren Timo Soini numera statsministerkandidat, och Hufvudstadsbladet har utfört tankeexperimentet att utse Soinis kabinett, en regering där Svenska folkpartiet för första gången i mannaminne inte är i regeringsställning.
Om något så är Sannfinländarnas frammarsch ytterligare en följd av socialdemokratins kris. I Finland, liksom i Sverige, i Tyskland, i Danmark, i en lång rad europeiska länder, befinner sig vänstern i dag i en djup svacka. Man lyckas inte förklara sin egen politik, och man är inte längre i fas med sina väljargrupper.
Allra tyngst är det just nu för de svenska socialdemokraterna, som gått från att vara det självklara statsbärande och statsbyggande partiet till ett parti som inte ens kan hitta en duglig kandidat till partiledarposten.
Två viktiga samhällsströmningar kan tjäna som förklaring.
För det första har den tidigare så stora och klassmedvetna arbetarklassen till stor del blivit medelklass, med medelklassens värderingar och mål om materiellt välstånd och status. Medel-Svensson eller Medel-Suominen bor i villa, eller vill göra det, och värnar om det som gynnar individen, inte kollektivet.
Den hett eftertraktade klassresan är genomförd för många, och vänsterideologin, i allt väsentligt en rörelse med perspektiv från botten uppåt, har förlorat sin självklara bas.
För det andra betalar de socialdemokratiska partierna priset för sina många år vid makten, och görs ansvariga för allt som gått fel och allt som inte blivit gjort, med rätta naturligtvis.
Dagens arbetarrörelse, om man vill kalla den så, är ingalunda Samlingspartiet eller de svenska Moderaterna, hur skickligt de än sålt in budskapet, utan just Sannfinländarna och liknande partier.
Där tar man ”den lilla människans” alla fördomar på allvar, och blåser på all oro folk kan känna för sina jobb, sin identitet, inflyttning, förändring. Där socialdemokratin var en förändringskraft för dem som hade det sämst i samhället står Sannfinländarna för en konservatism där man vill behålla allt vid det gamla, ifall en förändring skulle visa sig farlig eller bjuda på för tuff konkurrens.
Rädsla är en kraft minst lika stark som ilskan.
