DELA
Foto: Erkki Santamala

Ett motstridigt avslut

Vårjaktsdomen är ett dråpslag mot jägarna och utgör en risk för ejderstammen.
Men det hade varit svårt att motivera någon annan slutsats.

Den åländska vårjakten ska inte undantas EU:s fågeldirektiv och ska därför upphöra. Nästan tio års ovisshet och väntan är nu över för de åländska jägarna. Det har varit en omfattande, dyr och känslosam process som nu får sitt avslut. Resultatet är däremot inte särskilt oväntat.

Redan 2005 konstaterade dåvarande EG-domstolen att jakt på ejder under parningstiden (våren) inte var förenligt med fågeldirektivet. Även EU-domstolen har nu kommit till samma slutsats.

Åland har säkerligen haft goda argument för bevarandet av jakten (det har varit sekretessbelagt fram tills nu).

Jaktens påverkan på ejderstammen är enligt landskapets uträkningar mycket liten. En snedvriden könsfördelning som delvis orsakas av ådornas (honfåglarna) utsatta läge under häckningen gör att vårjaktens inverkan på guding (hanfåglarna) inte får särskilt stora effekter på populationen i sig.

Jägarkåren tar däremot ett stort ansvar för artens fortsatta bestånd genom skyddsjakt på predatorer som mårdhund och mink samt att många bygger och placerar ut skydd för häckande fåglar, så kallade ådtak. Till och med extravaganta metoder som att skrämma havsörnar med hjälp av drönare har använts i försöken att skydda den så uppskattade sjöfågeln.

Landskapet har tidigare hävdat att jakten, vilket man anser vara en förutsättning för skyddsåtgärderna, hjälper stammen i mycket större utsträckning än vad stammen lider av jakten.

Det går också att argumentera för jaktens betydelse för det åländska kulturarvet, för att jakten var avgörande för vår livsmedelsförsörjning och nu för möjligheten att hålla liv i våra traditioner.

Men det är svårt att komma runt EU-domstolens beslut. Undantag ska beviljas bara i fall där stammen är på en tillfredsställande nivå.

Ejderstammen mår inte bra. Så sent som i förra veckan uppgraderades ejdern på den svenska artdatabankens sammanställning över rödlistade arter, från sårbar till starkt hotad.

Fast jägarnas helhetsinsatser snarare bidrar till välmåendet än skadar stammen så är det svårt, när man beaktar ett skyddsdirektiv som fågeldirektivet, att motivera jakt under häckningssäsongen. Och även om det finns en koppling mellan jakt och viltvård så var det bevisligen svårt att vinna gehör för en sådan tanke, kanske för att den ena faktiskt inte förutsätter den andra.

Det är en logisk dom som får potentiellt negativa konsekvenser både för ejdern och jägarna. Men något annat beslut från EU-domstolen hade varit betydligt mer uppseendeväckande.