Ett kungadöme för en lösning å Medis pengabrist
Kommunerna har inte råd, och då ska landskapet ta över.
Ok, men vad ska vi då ha kommunerna till?
(Bilden är från en mediskurs där man lärde sig fläta makramé.)
En fars av stora mått börjar det bli av bristen på finansiering för Medis-kurserna hos kommunerna. En del vill betala själv, men får inte. Andra fuskar, och någon annan får hjälp av en renhjärtad bank.
Det är ju gott och väl att det finns snälla människor och snälla banker, men problemet är strukturellt. Alla andra lösningar än de strukturella har inbyggda orättvisor och är ohållbara på lång sikt.
Tänk bara vilket race det kunde bli till våra större företag när kommunkvoterna årligen tar slut och folk ska börja söka sponsorering för sina vävkurser och sångkörer.
Medborgarinstitutets verksamhet har vi redan diskuterat. Den är viktig och värdefull, och det är synnerligen kortsynt ur ett psykosocialt och ekonomiskt perspektiv att inte understöda verksamheten.
Frågan är; Var finns lösningen? Fanns det pengar i övermått i Sund eller Saltvik eller någon annan av de kommuner som kvoterat platser för sina invånare, så fick säkert alla som ville gå på kurs. Nu finns det inte det.
Kommunens politiker blir år efter år allt mer nödda och tvungna att prioritera bort allt som upplevs som lyx eller som går utöver kommunens lagstadgade skyldigheter, till och med till den löjeväckande nivån att det handlar om några enstaka människors möjlighet att gå på kurs. Så illa är det med de åländska kommunerna att svängrummet är begränsat till nästan ingenting, och i det lilla lilla som finns kvar händer det att saker som är väldigt viktiga faller bort.
Orsaken till att detta aktualiserats just nu för Medborgarinstitutets del är att betalningssystemet förtydligats och man konstaterat att Mariehamn under många år betalat mer än sin del av kostnaderna, och att landsborna de facto gått på kurs för mariehamnarnas pengar.
När det sedan kom till att betala själva var det flera kommuner som inte ansåg sig ha råd med notan.
Liberalernas förslag till lösning är att landskapet tar över huvudmannaskapet för Medborgarinstitutet. Förslag i den riktningen har kommit från flera kommuner, samtliga efter liberalt initiativ.
Faktum är att landskapet redan står för en betydande del av kostnaden. Skulle man överta helhetsansvaret skulle Medis enligt det liberala förslaget fortfarande skötas av Mariehamns stad, men som en köptjänst till landskapet.
Kostnaden skulle då regleras i (det förnyade) landskapsandelssystemet.
Inbyggt finns följande:
1. Landskapet övertar ytterligare en kostnad och en verksamhet från den kommunala nivån, låt vara att det i viss mån kunde påverka landskapsandelarna.
2. Landskapets ansvar för vuxenutbildning blir heltäckande.
3. Utbudet blir lika för alla ålänningar och oberoende av var i landskapet man bor.
Det sistnämnda är ett starkt argument och en viktig princip.
Problematisk blir denna lösning dels kostnadsmässigt, dels med tanke på behörighetsfördelningen mellan kommun och landskap. Det blir självklart dyrare för landskapet att ta över Medis, oberoende av hur man micklar med landskapsandelarna. Om inte annat så för att fler människor då får gå på kurs.
I förlängningen blir Medis-diskussionen och en eventuell lösning i denna riktning ytterligare en fråga om vad vi egentligen har dagens kommunala struktur till, om en kommun sist och slutligen bara blir en automat som levererar lagstadgad service. Även om kommunen fortsätter sköta barnomsorg, åldringsvård och grundskola, behövs verkligen den politiska nivån i kommunen till det?
