Ett kommunalval med riksfrågor i fokus
I Finland stundar kommunalval på söndag.
Enligt alla opinionsmätningar kommer Sannfinländarna att göra ett bra val, om och icke så bra som det såg ut för en månad sedan. Bäst till ligger Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Centern, så som det brukar vara.
Svenska folkpartiet har det tufft, särskilt i den del av landet där det bor flest finlandssvenskar, det vill säga i huvudstadsregionen. Man har helt enkelt inte kvantiteten att rösta in sina kandidater, och lyckas inte locka tillräckligt många finskspråkiga att rösta på detta liberala språkparti. De facto finns det ju också en rad finlandssvenskar som inte heller röstar på Sfp, och vars viktigaste ideologiska referenspunkt inte i huvudsak är språkfrågan.
Sannfinländarna, på finska Perus(=bas)suomalaiset, försöker i sin politik dra en baslinje för vad finskhet är och borde vara. Man sätter ribban där de flesta av partiets väljare är, bland de människor som förlorar på utvecklingen mot ett öppnare och modernare Finland, som tycker att de får betala för andras lyx och slöseri och som känner en växande distans mellan sina värderingar och den styrande elitens.
På ett oändligt förutsägbart sätt söker man sina syndabockar på de vanliga ställena, bland invandrarna, finlandssvenskarna, de homosexuella och feministerna. Bunta ihop bara.
Bortom denna tudelning, som förstås är allvarlig för att den visar hur snabbt ett missnöje kan bytas i fördomar och aggressivitet mot det okända, är den intressantaste och viktigaste frågan i kommunalvalet den om en framtida kommunindelning.
Samlingspartiet driver på hårdast, Socialdemokraterna vill samma sak men lindar in budskapet mer, och Centern vill inte höra talas om saken, för de vet att små enheter blir lika billiga som stora. Eller stora lika dyra som billiga då.
Ur det åländska perspektivet kan det vara värt att notera att de finländska kommunerna redan från början är större än de flesta åländska, men att diskussionen är precis densamma.
Kommunalval handlar i regel väldigt mycket om vilka kandidater partierna lyckats rekrytera, och vilka lokala tvistefrågor som råkar vara aktuella. Kanske kan man konstatera att riks- och EU-politiken mer än tidigare nu också påverkar kommunalvalet, i och med att det starka missnöje som riktas mot EU, eurokrisen och statlig centralstyrning i allmänhet, egentligen är frågor som inte faller inom kommunernas beslutsområden.
Över hela Europa drar en våg att isolationism, misstro och främlingsfientlighet fram. Överallt skördar missnöjespartierna framgångar på de dåliga tiderna. Överallt höjs röster för att man i första hand ska se till sitt eget folk, sitt eget språk, sina egna tillgångar och sitt eget territorium.
Kanske vore det bäst att blicka tillbaka till när den typen av aggressiv nationalism senast rev Europa isär och resulterade i obeskrivliga tragedier.
Nej, inte 1930- och -40-talets Europa. Jugoslavien alldeles nyss.
Även ett kommunalval i Finland handlar om skillnaden mellan att lösa problem tillsammans eller att isolera sig från omvärlden och bygga sig fiender.
