Ett knippe morötter till kommunerna
Det är slut på gnabbet om kommunstrukturreformen.
Den signalen skickade landskapsregeringen till reformmotståndarna under gårdagens presskonferens.
I stora drag går förslaget ut på att reformen ska vara implementerad senast i slutet av år 2022. Om kommunerna själva inte gör slag i saken kommer en reformsamordnare ta över ledningen av arbetet och lägga fram ett samgåendeförslag som landskapsregeringen tar ställning till.
Det är en svidande piska för de kommuner som högljutt har motsatt sig den planerade kommunstrukturreformen.
Det har spekulerats i att regeringen är på väg att få kalla fötter, att det mesta av reformarbetet skulle skjutas på nästa mandatperiod och att regeringspartierna således en gång till skulle söka väljarnas mandat för att genomföra det stora förändringsarbetet som nu står inför dörren.
De spekulationerna slog regeringen hål på, en gång för alla, i går. Kommunerna ska ha ett förslag på hur de vill ordna administrationen innan den här mandatperiodens slut. 2019 genomförs kommunalvalet dock inom de nu existerande kommungränserna. De nya kommunernas fullmäktigen ska väljas först 2023. Tidtabellen är ändå snäv. Lagförslagen ska behandlas i en bred remissrunda fram till slutet av maj och i slutet av sommaren 2019 ska landskapsregeringen ha ett förslag att ta ställning till.
Förslaget innehåller även en rejäl morot. Det finns nämligen pengar att hämta i form av samgångsstöd. Ju tidigare sammanslagningsprocessen blir klar, desto mer pengar finns att få. För Norra Åland finns 4,2 miljoner i så kallat samgångsunderstöd om sammanslagningen sker år 2020 eller 2021. Motsvarande maxbelopp för Södra Åland är drygt 5 miljoner och Skärgården har 2,5 miljoner att hämta från landskapet. Väntar kommunerna med att slutföra arbetet till 2022 minskar maxpotten med 40 procent.
Även här är signalen tydlig: det är bättre att förekomma än att förekommas. De kommuner som ger sig in i arbetet i tid har chans att påverka fördelningen i den nya kommunen. De som sätter sig på tvären tvingas ihop, då har chansen att påverka minskat markant.
Regeringens förhoppning är att arbetet med samgåendeavtalen ska komma så långt att det inte är värt att försöka riva upp förslagen ifall det blir en annan regering nästa mandatperiod. Då ska fördelarna ha blivit så tydliga att kommunerna ser ett samgående som en självklarhet.
Det kan vara önsketänkande. Åtminstone Centern kommer att göra kommunstrukturreformen till en valfråga 2019. Partiet har haft kommunstrukturen som en valfråga sedan förra valnatten i oktober 2015.
Det har hittills varit enkelt att motsätta sig en kommunstruktrurreform eftersom det är så otydligt vad medborgarna får istället för den nuvarande situationen med 16 kommuner. Det är landskapsregeringens stora hinder i kommunstrukturarbetet och problemen illustrerades även under presskonferensen när frågan om de kommunala folkomröstningarna lyftes.
– Det är svårt att dra slutsatser av de riktgivande omröstningarna när frågan var ställd så att den inte speglade de faktiska alternativen, var regeringens slutsats.
Men problemet är att regeringen fortfarande inte kan ge ett konkret alternativ till hur det ser ut i dag. Det är kommunerna som mejslar ut detaljerna i samgåendet, det har inte ännu skett. Därför finns än inga konkreta alternativ för medborgarna att ta ställning till vilket betyder att det fortsättningsvis kommer att vara lättare för reformmotståndarna att måla fan på väggen.
Mantrat från regeringen under gårdagen var att reformen är en administrativ åtgärd och att den inte ska påverka vardagen för ålänningarna i någon större utsträckning. Men för många ålänningar stillas inte oron av ett sådant svar. Många arbetar inom det offentliga och är oroliga för hur deras arbetssituation påverkas. Många är oroliga för att relationen med de kontakter de har i sina lokala kontor kommer att förändras. Speciellt i skärgården finns en oro att servicepunkterna flyttar längre bort från närområdet, att kommunkansliet finns på Kökar eller i Brändö spelar stor roll om man måste förflytta sig mellan de två platserna. Löften om digitala lösningar stillar knappast heller människors oro.
Utmaningen för regeringen blir att övertyga skeptikerna innan detaljerna klarnar, vilket inte kommer att ske göra innan samgångsavtalen är klara. Det räcker inte med att säga att en reform behövs och att de andra alternativen är sämre.
Det räcker inte med att säga ”lita på oss”.
